När pressen blir för stor
Relaterat
Två pressade Sollefteåbor var huvudaktörer i Sundsvalls Tidning i veckan.
Den ena försvann gråtande från pressfållan och försökte mest av allt få en chans att vara för sig själv en stund.
Den andra mötte pressen och förklarade att nu får det vara nog; jag avgår och ska tänka på mig själv i fortsättningen.
Helena Jonsson är skidskytten som kom till OS i Vancouver med en hel nations förväntningar om guld på sina axlar. Efter placeringarna 10, 12 och 49 i de tre första tävlingarna så brast det för henne.
Ewa Söderberg är landstingsrådet som i flera år haft uppdraget att få fason på landstingets ekonomi. Efter halvannan månads mediestorm så bar det inte längre.
Skilda världar, men jag tror ändå att det finns en del paralleller mellan de båda fallen. Att tvingas prestera under press, att inte nå resultat och sedan hårdhänt granskas av omgivningen och av media ställer naturligtvis krav på ett starkt psyke och en stöttande omgivning om man ska kunna gå vidare.
Sedan finns det uppenbara skillnader. Helena Jonssons tårar är säkerligen mest en följd av hennes egen besvikelse över att ha missat de idrottsliga målen. Ewa Söderbergs avgång är givetvis i första hand en följd av omgivningens (läs det egna partiets och de fackliga organisationernas) missnöje med hennes ledarskap.
Media förstärker trycket på de inblandade, men är sällan den avgörande faktorn för förändringar.
Visst finns i sådana här sammanhang anledning att diskutera medias agerande. Har vår rapportering varit rimlig i omfattning och inriktning? Har vi strävat efter och uppnått en allsidig bevakning? Har vi bedrivit en alltför hård jakt på ansvariga? Och då tänker jag i första hand på bevakningen av turerna kring landstinget.
Vinklingar och drev brukar vara några av de vanligaste formuleringarna med en stark negativ laddning när det gäller kritik mot media. Själv ser jag begreppen som etablerade journalistiska arbetssätt.
Att vinkla, eller göra utsnitt i verkligheten, är en helt nödvändig arbetsmetod i rapporteringen av komplexa sammanhang där förloppet dessutom är utdraget. Det förutsätter samtidigt att utsnitten faktiskt sker från olika utgångspunkter och infallsvinklar för att bilden inte ska bli ensidig.
Byt begreppet drev mot massiv bevakning, för det är vad det handlar om. Den intensiva, koncentrerade och samtidiga rapporteringen från många olika medier förutsätter i sin tur en serie ordenliga misstag av de inblandade. Vilket man nog med fog kan påstå har skett i fallet med turerna i landstinget och sjukhusstriden.
Helena Jonsson står på startlinjen på nytt i kväll i Vancouver i skidskyttets masstart. Hon skulle behöva en framgång för sin egen och alla idrottsvänners skull.
Ewa Söderberg har ersatts av Elisabeth Strömquist. Hon skulle behöva hitta formeln för framgång för sin egen och alla skattebetalares skull.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 2 mar 2010 12:15 Valle Valium (Ej registrerad)
Kan bara instämma i redaktörens kloka betraktelser av vad som kan ske på det mentala planet när pressen plötsligt blir för stor. Om jag hade fått önskat mig något mera från krönikan så skulle det i så fall ha varit några rader om de mer sällsynta unikum som förmår sig att njuta lite extra i situationer när pressen blir som störst.
Helena Jonsson är ung och kan förhoppningsvis utvecklas i den riktningen men endast under förutsättning att hon kan ha kul och lyckas njuta av sin sport. Skidskyttet behöver däremot inte utvecklas ö.h.t. där hon redan är så nära fulländning det går att komma.
Måste slutligen bara säga att Norge har ett helt underbart namn på de olympiska spelen då det i Norge heter; "Olympiske Lekerne". I slutänden är det bra att komma ihåg att en placering hit eller dit inte är någon samhällskatastrof. På denna punkt blir det så mycket svårare för den andre sollefteåbon E S till att försöka avdramatisera allvaret. Det går inte, och det slår mig hur lyckligt lottat H J är.