Sent på fredagseftermiddagen uttalade så Socialdemokraternas verkställande utskott sitt fortsatta förtroende för partiledaren Håkan Juholt. Samtidigt lade överåklagare Björn Ericson ned utredningen om misstänkt bedrägeri. Efter en vecka mitt i mediestormen borde alltså det värsta vara över för partiet och Juholt, eller…

Ett dygn senare går jag in på aftonbladet.se och möts av snabbfrågan Har du förtroende för Håkan Juholt? Frågan har legat ute på nätet under nio timmar och på den tiden har 50 214 personer röstat. Nitton procent tycker att man ska förlåta, han har ju bett om ursäkt. Resten, 81 procent, har kryssat för alternativet Nej, han borde haft bättre koll.

Trots all sin ovetenskaplighet så säger enkäten kanske ändå någonting om uppförsbacken för Juholt efter hans mardrömsvecka.

I slutet av veckan skymtade också en begynnande kritik av granskningen. Medierna har ägnat sig åt ett drev, där både omfattning och inriktning varit orimlig är en åsikt som ventilerats på flera håll.

Jag ska avstå från att ha någon åsikt i den saken. Tids nog kommer säkerligen en lång rad studier att försöka kasta ljus över skeendet. Det är bra att granskarna granskas.

Det man som journalist alltid påminns om – eller bör påminnas om - i en sådan här situation är att det är enklast att springa i samma riktning. När väl drevet är igång är det få av oss som har uppdraget (från redaktionen) eller orken (det journalistiska tålamodet) att ifrågasätta de uppgifter som är själva starpunkten för jakten.

Därmed inte sagt att jag tycker att Håkan Juholt oförskyllt hamnat i mediedrevets centrum – hans bidragsturer väcker onekligen frågor – men jag tycker man kan ifrågasätta mycket av de kategoriska utsagor (inte minst i rubrikform) som gjorts och de källor (oftast anonyma) som använts av medierna.

Mest förvånande är nog annars att Juholt överlevt politiskt.

Än så länge är kanske bäst att tillägga.