Det var en tisdag i juni 2008. Ministern njöt och minglade och var påtagligt stolt när hon invigde Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Det gick heller inte att ta miste på entusiasmen hos de unga jurister som handplockats av den tillbakadragne Anders Eriksson.

Han själv var i slutet av sin karriär och kan rättssverige och inte minst polisens verksamhet. Den förre Säpochefen fick nu ta hand om sin egen skapelse som ordförande i nämnden.

Det räcker med följande uppräkning för att förstå vikten av nämnden: Hemlig rumsavlyssning, hemlig kameraövervakning, hemlig teleövervakning, hemlig teleavlyssning och hemlig postkontroll. Lägg därtill hemliga polisoperationer med informatörer och poliser med kvalificerade skyddsidentiteter som infiltrerar ligor. Det är kraftiga tvångsmedel som leder till intrång i enskildas integritet.

Nämnden med sina fyra handläggare och ledamöter har rätt att vända på alla stenar hos Säkerhetspolisen. På eget initiativ kan den granska hur hemliga tvångsmedlen används och på uppdrag av enskilda kontrollera att det inte förekommer ovidkommande uppgifter om dem i Säpos centralregister.

Och det har nämnden gjort. I sin första årsberättelse skriver nämnden att ”känsliga personuppgifter har … återfunnits i betydande omfattning” och Säpos behandling av känsliga personuppgifter har ”varit föremål för nämndens granskning i ett stort antal fall”.

Nämnden påtalar i berättelsen flera brister. Bland annat ifrågasätter nämnden varför vissa personer överhuvudtaget finns med i centralregistret eftersom de aktiviteter som motiverat att de registrerats inte är preciserad.

Några stora eller påtagliga rättsövergrepp har nämnden inte träffat på. Men utan påpekande om det som kan tyckas vara mindre överträdelser skapas ett klimat där nonchalans och slentrian frodas och som i sin yttersta konsekvens leder till rättsövergrepp.

Ju mer långtgående befogenheter en myndighet har att ingripa i enskildas liv ju mer långtgående och ingående kontroll av verksamheten behövs. Även om allt inte kan sägas i årsberättelsen ger den underlag för att påstå att nämnden gjort nytta.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har de senaste veckorna blivit något annat än ett mingel för justitieminister Beatrice Ask (M). Anders Eriksson har entledigats och med honom kanslichefen. En ledamot har lämnat nämnden i protest. Det talas om motsättningarna om vem som ska göra vad och att regeringen velat bli av med Anders Eriksson.

Riksdagen kommer sannolikt att besluta om att skyddet för den personliga integriteten ska skrivas in i grundlagen. Men det lär bara bli en stolt deklaration om den inte följs av tuffa kontroller av bland annat Säpo vilket i sin tur kräver en fungerande Säkerhets- och integritetsskyddsnämnd.