De skandalartade turerna kring Sundsvalls sjukhus kostar på många sätt. Inte minst i förlorat förtroende för landstingspolitikerna. Några av dessa har nämnt för mig att de ogärna talar om sitt uppdrag i landstingsfullmäktige. De har fått så mycket skäll. Att det sedan är en liten maktelit med Ewa Söderberg (S) som styr, tycks inte alltid spela någon roll. Känslorna hos allmänheten svallar och det med all rätt. Men jag tycker det är viktigt att rikta ilskan åt rätt håll.

Landstingsekonomin i Västernorrland har periodvis har varit i gungning sedan 1990-talet. Under den tiden har vi huvudsak haft socialdemokratiska regeringar i Rosenbad. Ändå låter nu en rad S-politiker i länet som papegojor och upprepar mantrat att allt ”är regeringens fel”. Att man har ”fullt förtroende” för de egna. Som om finansminister Anders Borg beslutade om landstingsskatten, att Maud Olofsson styr länssjukvården och Jan Björklund vore den som styr över de cirka 600 miljoner kronor som satsas på annat än vård.

Nu fattas bara att Ewa Söderberg hävdar att det var statsminister Fredrik Reinfeldt som anställde den fifflande konsulten Ingmarie Bäcklin.

Anta att det faktiskt inte är regeringens fel att det fattas pengar i länsvården. Vilka är då ansvariga annat än politikerna i majoriteten (S+V)?

Slutsatsen blir då att landstinget behöver ett nytt politiskt styre. Då krävs att oppositionen samlar sig. Moderaterna, Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Sjukvårdspartiet, måste tillsammans bilda en regnbågsallians för att ta över efter höstens val. Sätt er ned. Kom överens om minsta gemensamma nämnare. Gör gemensam sak.

Skall vi ha tre akutsjukhus. Ja eller nej? Vilka andra besparingar kan göras?

Landstingets utgifter för vården har påståtts vara högre än jämförbara landsting. Men är det samma sak som att vi har för många läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och undersköterskor?

Kan det vara så att det finns pengar att hämta hem på minskad administration och lokaler etcetera. Hur mycket då?

Alldeles nyligen kritiserade landstingets egna revisorer att landstingstyrelsens styrning och ledning inte fungerar. Vad kostar inte det?

Och visserligen går 90 procent av skattepengarna till vården. Men de övriga tio procenten utgör faktiskt mer än 600 miljoner varje år. Finns här verkligen inget att hämta?

Någon måste ta ansvar. Dagens landstingmajoritet har misslyckats och nu gömmer man sig bakom anställda tjänstemän som gör som de blivit tillsagda. Detta förhållande kan bara länets väljare ändra på.