I höst är det val. Det är vår chans att avgöra vår framtid för kommande mandatperiod.

Orden klingar ödesmättade som en floskel. Friheten att kunna välja är så självklar att en del väljare inte riktigt tycks ta den på allvar. För frihet att välja innebär också frihet att välja bort friheten att välja.

Socialdemokraterna har i många år haft en mycket stor andel väljare som i ur och skur röstar på partiet, "även om det leds av en häst", som uttrycket lyder.

Men de väljare som aldrig tänker ompröva sitt val blir dessbättre allt färre. Det ter sig ju inte särskilt begåvat att inte utnyttja sin rösträtt annat än till att lägga sin röst slentrianmässigt. Det är förvisso också ett val - men ett passivt. Det aktiva valet är att inför varje valtillfälle förutsättningslöst pröva varje partis program.

Skiljelinjen i svensk politik är ekonomisk. Valen har i huvudsak handlat om att "köpa mycket välfärd" för mycket skattepengar, eller att "köpa mindre välfärd" och få mer pengar kvar att själv bestämma över.

2006 valde väljarna att testa den senare linjen. Den borgerliga alliansen fick förtroende för en politik som går ut på att bevara välfärdens kärna, fortsätta att utsätta den för konkurrens, men skala bort en del onödiga och improduktiva tjänster. Svenskarna börjar nu uppskatta framsidan av detta, och ser att baksidan av de skattemynt de får över i plånboken trots allt inte är så befläckad. En del välfärdsleveranser gick faktiskt att undvara, upptäcker många efter en mandatperiod med Alliansen.

Därmed inte sagt att Alliansen blir omvald. De borgerliga ligger fortfarande långt under de rödgröna i opinionsmätningarna. Men noterbart är att socialdemokraterna, trots överläget, anpassar sin politik till Alliansens. De flesta skattesänkningarna blir troligen kvar. Konkurrensen på välfärdsområdet likaså. Buffén av välfärdstjänster bullas knappast upp med nya rätter.

Alliansens politik segrar anyhow, kan tyckas. Men detroniseras Alliansen fullständigt dröjer det knappast länge förrän socialdemokraterna är där vid smörgåsbordet igen, lystna att taxera ut skatt för nya syltburkar.

Det är här de aktiva väljarnas röstande är så viktigt. Det är inte de passiva väljarna som avgör val. Utan aktiva väljare får ett land aldrig någon växling vid makten. Det regerande partiet kan lojt luta sig tillbaka, vilket är precis vad som skett när socialdemokraterna regerat för länge.

De som upprätthåller en aktiv demokrati är de väljare som vet att otrohet är en dygd.