Man kan lita på oppositionen. Ibland skall tilläggas. Man kan också med nationalekonomen Marian Radetzkis kända formulering från 1994 fråga: Kan vi vara säkra på att socialdemokraterna ljuger? (Det kunde vi.)

På fem punkter kan vi lita på oppositionen vid ett regeringsskifte.

– Höjda inkomstskatter för vanligt folk.

– Avdragsrätten för avgiften till fackföreningar återinförs.

– Avdraget för hushållsnära tjänster reformeras eller avskaffas.

– Man öppnar för ett återinförande av den hatade fastighetsskatten.

– En rödrön regering kommer att försöka återinföra förmögenhetsskatten så att fler företag försvinner ur landet.

Detta lär presenteras som rättvisereformer. Att det är rättvist att staten tar mer av din lön. Att det är rättvist att just fackliga medlemmar (men inte pensionärer, företagare eller studerande) får ett särskit skatteavdrag. Och så rättvisan att bara den som har det gott ställt skall ha råd att köpa hushållstjänster. Självklart är det rättvist med höga boendeskatter – och naturligtvis att beskatta förmögenheter. Ja, utom de allra största eftersom företag som till exempel H&M, då skulle lämna landet.

Låt mig diskutera om vi skall ha avdrag för hushållstjänster. Det är en fråga som plågar – och det är verkligen rättvist – socialdemokraterna. Vänsterpartiet har det lättare: De vill alltid höja skatterna för alla.

Jag var nyligen på studiebesök på ett företag som tillhandahåller hushållsnära tjänster. Det hade startats för några år sedan av två kvinnliga förskollärare som kände att de inte kunde ge den service till barn och föräldrar som de ville.

Så de sade upp sig och blev företagare. Nu hade de fått en tredje delägare i företaget, en tidigare städföretagare. På några år växte verksamheten och man omsätter nu 20 miljoner kronor och har 160 anställda på tre orter. Nästan alla var tidigare arbetslösa och de flesta jobbar nu heltid. Ingen jobbar svart.

Kommunerna är största kund när det gäller städning, men man utför allt från gräsklippning, läxläsning och snöskottning, till matlagning eller bara sällskap. När kommunens hemtjänst präglades av ständigt nya ansikten kan det nya företaget nästan alltid erbjuda välbekanta personer.

De minsta kunderna är ofta ensamstående pensionärer med små inkomster som köper några timmars städning i månaden. De kunde få det gratis efter kommunal behovsprövning, men hellre än att bli granskade in på bara kroppen av kommunala tjänstemän valde de att ta av sin lilla inkomst. Nu hade de råd, med 50 procents avdrag på kostnaden.

Detta orättvisa system vill Socialdemokraterna skrota, eller som Mona Sahlin säger, ”reformera” det.

Min uppmaning är: Släpp inte in oppositionen där ni bor och härskar själv. Stöd gamlas möjlighet att köpa en eller två timmars subventionerad städning per vecka – kanske vill de umgås också med någon de litar på?