Mitt fackförbund, Journalistförbundet, har en mycket märklig syn på vad en journalist är. Jag som ledarskribent anses i princip kunna göra en sportjournalists jobb trots att jag är helt ointresserad av sport. Sportjournalisterna å sin sida anser förbundet kan skriva ledare – trots att många av dem förmodligen inte alls har samma ideologiska grund som tidningen eller är intresserade av politik.

Lärarfacken verkar ha liknande knasig inställning till sina medlemmar. Men där skiljs i alla fall uppgifterna åt, men arbetssätten ska vara desamma. Samma arbetstidsavtal ska gälla för alla lärare som är anställda av kommunala skolor menar facket. Skolledarna å sin sida menar att detta blir absurt. Varför skulle en matematiklärare ha exakt samma behov av förberedelser och upplägg som en idrotts- eller slöjdlärare?

Vi är många som tycker att skolor måste få vara olika – ha olika pedagogik. Och för att klara det måste man förstås få ha olika arbetssätt. Och så fungerar ju arbetslivet i stort.

Kollektivavtal var en gång en garant för att arbetsgivare inte skulle överutnyttja löntagare – det var gemensamma regler så att ingen skulle kunna bli överkörd samt att det fanns utrymme för kritik även från arbetstagaren.

Men är i dag ofta stelbenta regler som ingen normal arbetsplats kan följa till fulla. I mitt avtal mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet står att min arbetsgivare ska skicka mig på en ögonundersökning innan jag får jobba med terminaler. Jag skulle vilja hävda att kan man inte sitta framför en skärm har man inte arbetsförmåga som journalist, oavsett kollektivavtal.

Konsekvenserna för oss journalister är att våra arbetsgivare blir så rädda för fackets definitioner att många av mina unga kollegor ständigt råkar ut för att vara ”ut-lasade”, alltså får de aldrig ett vikariat som är längre än elva månader och tre veckor. För om de får stanna längre än så har de förtur till varje ledigt jobb som kommer på tidningen! Varje, det betyder alltså att en ledarskribent kan bli kommunreporter. Facket verkar inte kunna skilja på något så elementärt i journalistik som skillnaden mellan ”news” och ”views”; nyheter och åsikter.

Det bästa vore att man gör ramavtal av kollektivavtalen där så lite som möjligt reglerades. Det andra måste kunna avgöras från arbetsplats till arbetsplats. En skola måste få anpassa arbetstider och arbetssätt efter sin pedagogik. Ett mediehus måste få dela upp journalister i kategorier till vem som har förtur till vad. För annars får vi nyheter som mixas med opinionsbildning och vi får likriktade skolor som inte passar för alla.