Nyligen tog riksdagen det beslutet att förändra en av våra grundlagar, regeringsformen. Det fick Centerpartiets Annie Johansson att jubla över att regeringsformen får en skrivning om skydd av den personliga integriteten. Hon deltog i Integritetsskyddskommittén som i tre år utredde och vred och vände på olika formuleringar till det som nu blir grundlag.

- Det är fantastiskt. Äntligen får Sverige, det många av våra grannländer redan har, ett rejält grundlagsskydd för den personliga integriteten, förklarade hon i riksdagsdebatten och tillmätte bestämmelsen en stor betydelse genom att säga att integriteten nu ges ett självständigt värde precis som yttrandefriheten.

Från 1 januari 2011 ska den enskilde skyddas mot betydande intrång i den personliga integriteten. Regeln riktar sig mot staten och myndigheternas möjlighet att ”utan samtycke” övervaka eller kartlägga en enskilds personliga förhållanden. Det känns svårt men nödvändigt att något grumla Annie Johanssons glädje. Formuleringen i regeringsformen innebär i sig inte att skyddet av integriteten i praktiken ökar ens en smula. Formuleringen är mer en signal till riksdagen att i kommande lagstiftning beakta integritetsintresset. I samma grundlag finns också en nödvändig öppning för att helt strunta i integritetsskyddet, till exempel om det gäller rikets säkerhet.

Riksdagen har efter terrordåden i USA och Europa infört en rad åtgärder för att bekämpa terrorism och kriminalitet. Det har handlat om utökad telefonavlyssning, lagring av trafikuppgifter för telefoni och internet etcetera. Det har gjorts i det vällovliga syftet att skapa ett tryggare samhälle. Men det har många gånger skett utan påträngande intresse för hur det påverkar vår rätt att slippa integritetsintrång.

Åtgärderna har varit många. Enligt flera riksdagsledamöter har det som varit tänkt att införas blivit genomfört och därför är det ganska riskfritt att nu införa en allmän förpliktelse i regeringsformen att ta hänsyn till integriteten.

Det innebär inte att formuleringen är meningslös. Den behövs för att staten ska besinna sig och kanske framför allt att medborgarna ska kunna åberopa stadgandet när de känner sin integritet kränkt.

Men ska något verkligt göras för att skydda integriteten från statens långa armar, öppna öron och skarpa ögon krävs konkreta åtgärder. En sådan vore att i aktivera Integritetsskyddskommittén och ge den i uppdrag att med hjälp av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och Datainspektionen och andra myndigheter utvärdera om de åtgärder som betraktades som livsavgörande för demokratins överlevnad verkligen varit så effektiva som de beskrivits. Och inte minst hur de påverkat vår rätt till en egen fredad sfär.

Vilket parti är berett att åtminstone låta se över förutsättningarna för en sådan översyn? Det skulle vara att taTa l regeringsformen på allvar.