Miljöpartiets slogans på sina affischer under årets valrörelse är ”modernisera Sverige”. Sympatisk slogan! Men sedan kom jag på att det parti som signerar dessa affischer troligtvis är det mest framstegsfientliga partiet i den svenska riksdagen.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand har vid flera tillfällen uttryckt att GMO-grödor (genetiskt modifierade grödor) måste förbjudas, oavsett säkerhetsföreskrifter eller regleringar: "Man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Vad Wetterstrand verkar glömma är att en stor del av den gröna vågens odlingar, 60-talet och framåt, som beräknas räddat miljoner människor var GMO-grödor. Länder som Indien har undvikit svält genom att odla GMO-grödor. Vi blir fler på planeten och måste odla mer på mindre yta. Teknologisk utveckling och GMO-grödor som är resistenta mot ohyra, smittor och är allmänt tåliga är de som kommer förhindra svält och elände. Men MP kanske bara vill modernisera Sverige?

Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet uttryckte På LRF:s (Lantbrukarförbundet) årsstämma att: "Svensk jordbruksproduktion måste öka. Den nuvarande utvecklingen med alltmer importerad mat är farlig. För att ingen skulle missa budskapet följde han för säkerhets skull upp uttalandet i en debattartikel i Upsala Nya Tidning den 10 juni: "En rimlig utgångspunkt för en sådan [livsmedelsstrategi] är att vi kommer att behöva producera en större andel av vår mat här hemma i Sverige. Det är en solidaritetsfråga, men också ett egenintresse."

Frågan är hur Eriksson tänker sig tvinga svenska konsumenter att konsumera mer närordlat på bekostnad av utländska varor? Troligtvis tänker han sig samma medel som vi i västvärlden alltid använt: handelsbarriärer.

Världsbanken har räknat ut att västvärldens handelsbarriärer kostar utvecklingsländerna 100 miljarder dollar om året. Det är betydligt mer än vad västvärlden klämmer ur sig i bistånd och betydligt mer än vad immigranter skickar hem till utvecklingsländerna. Handelsbarriärer, subventioner och nolltolerans inför GMO-grödor gör att utvecklingsländerna förvägras det välstånd som vi själva tar för givet.

Erikssons blindhet inför nöden i världen är makalös. Globalisering och internationell handel med jordbruksprodukter, en sektor som har chansen att lyfta många länder ur fattigdom förkastas av Eriksson med önskan om att mer ska vara lokalt producerat.

Det är lätt för Eriksson och Wetterstrand att vara jordbruksnationalister och teknikfientliga i Sverige. Men Sverige handlar med andra länder som inte har lika stort välstånd och trygghet som vi har. Vår handel med dessa länder är central för att lyfta länderna ur fattigdom. Att gå till val på att ”modernisera Sverige” är en obehaglig form av hyckleri när man samtidigt vill minska handeln med andra länder och förvägra länder odlandet av GMO-grödor.