Läs vad sjukhusdirektören i Sundsvall, Sigbjörn Olofsson, har att säga på debattplats i dagens ST. På många sätt är det ett alldeles utmärkt aktstycke. Möjligen med undantag för att Sigbjörn Olofsson gärna sparkar snett nedåt när han talar om ”15 års försyndelser” på sjukhuset i Sundsvall. Ty detta, att sjukhusen i Västernorrland har (eller har haft) osedvanligt höga kostnader, menar Olofsson är ett ”tjänstemannaansvar”.

Bakgrunden tycks var min ledarkrönika i söndags där Olofsson invänder mot uttrycket om konsulter som låter yxan gå på Sundsvalls sjukhus och menar att dessa konsulter bara är ”rådgivare” till honom.

Sigbjörn Olofsson tar heroiskt på sig ansvaret vad som händer på sjukhuset sedan den 7 januari detta år. Vackert så. Han har bra betalt för det jobbet och inom parentes sagt aktar han sig för att bita den hand som föder honom.

Men det förändrar inte sakernas tillstånd. Dessa är att Olofsson i sin tur har en uppdragsgivare (landstingsdirektören) som är tillsatt av den röda landstingsmajoriteten.

Sigbjörn Olofsson har rätt när han talar om 15 års försyndelser inom länssjukvården i Västernorrland. Men att lägga ansvaret för dessa år av ekonomiska tillkortakommanden i huvudsak på tjänstemannanivån är magstarkt. Detta vore som om ett företag med miljarder i omsättning, skulle göra stora förluster varje år – och att det sedan hette att inget ansvar låg hos företagsstyrelsen. Att allt var VD:s, eller de olika divisionschefernas, fel.

Inom landstinget liksom i alla andra stora organisationer, kan ansvar naturligtvis sökas på flera olika nivåer. Men förhållandet att organisationen under så många år brustit i sina leveranser av tjänster (läs: vård) och därtill dragits med högre kostnader än andra organisationer med samma uppbyggnad (övriga landsting i Norrland), kan rimligen inte vara en fråga om ansvar på tjänstemannanivån. Det är för dumt.

Det är ytterst ett politiskt ansvar för den styrande politiska majoriteten i landstingsstyrelse och landstingsfullmäktige, alltså socialdemokrater och vänsterpartister. Jag kan bara välkomna att Sigbjörn Olofsson bidrar till att förtydliga detta förhållande om än det inte var hans avsikt.

För den som är intresserad av sjukvårdsfrågor i allmänhet och Sundsvalls sjukhus i synnerhet, är Olofssons inlägg i debatten mycket klargörande.