Paradigmskifte i skattedebatten
Relaterat
Det är en gammal sanning att svenska val inte kan vinnas på sänkta skatter. Efter årets valrörelse får den sanningen anses föråldrad. Jobbskatteavdraget har, utöver att ge alla löntagare mer kvar i plånboken, inneburit ett paradigmskifte i svensk samhällsdebatt.
Om någon i augusti 2002 hade sagt att 2010 års valrörelse skulle handla om vem som är de mest trovärdiga skattesänkaren hade väl alla utom Bo Lundgren gapskrattat. Efter valet 2002 hade nog även Lundgren skrattat åt påståendet, om än med en viss bitterhet.
Nu går Socialdemokraterna till val på sänkt skatt för pensionärer - så att denna grupp ska få lika låg skatt som löntagarna redan fått genom alliansens reformer. Socialdemokraterna har alltså dels accepterat alliansens skattesänkningar och dels lagt till några egna. Även alliansen vill för övrigt sänka skatten för pensionärerna.
2006 lovade Moderaterna alla löntagare en tusenlapp mer i månaden. På den praktiska hemsidan www.jobbskatteavdrag.se kan man räkna ut hur det gått med det löftet. Där blir det snabbt uppenbart att löftet har infriats med råge. Naturligtvis vågar inget parti med regeringsambitioner gå till val på att höja skatten för lågavlönade inom vård, handel och barnomsorg med mer än 1 000 kronor i månaden. Således är jobbskatteavdragen här för att stanna, och på grund av jobbskatteavdragen handlar årets valrörelse om ytterligare skattesänkningar.
Bo Lundgren lyckades aldrig lyfta Moderaterna. Hans budskap om sänkta skatter avfärdades av väljarna och hånades av förståsigpåarna. Efter katastrofvalet 2002 var det tack och adjö - och många skyllde valförlusten just på Lundgrens högmoderata skattefokus. Svenska val kan nämligen inte vinnas på sänkta skatter, meddelade proffstyckarna med näsan i vädret.
Nu har Anders Borg, i en dödsföraktande kombination av hårdrockshästsvans och nördig nationalekonom, bevisat att man kan bli klassens coolaste just genom att sänka skatt. Det gäller bara att göra det på rätt sätt, så att alla blir lagom irriterade och börjar prata om det vid köksborden. Några år senare vill varenda politiker sänka skatterna.
I SVT:s debatt mellan partiernas ekonomiska talespersoner var skattesänkardimensionen tydlig inte bara på inkomstskatteområdet. Alliansen beskyllde de rödgröna för att genom bensinskattehöjningen göra det dyrare att bo på landet eller i förorten. Från det rödgröna laget kontrades med att vissa centerpartister minsann också vill höja bensinskatten.
Samtliga riksdagspartier vill att Sverige ska ha höga skatter, för att medborgarna ska kunna baka och dela på en stor gemensam välfärdskaka. Men samhällsdebatten handlar inte längre om hur vi kan göra kakan större, utan om hur vi kan få den för lägsta möjliga pris. Vem som än vinner valet är skatterna den stora valvinnarfrågan.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 3 sep 2010 00:31 Protes-(tant) (Ej registrerad)
Fullfölj nu jobbskatteavdraget gm att endera hålla inne pengarna till dess att inkomsttagare får sin slutskattsedel och då får pengarna som ett engångsbelopp. Pedagogiken blir då än mer uppenbar.
Men allra helst skulle jag föreslå att alla och inte enbart de egna företagarna får sin bruttolön. Jag menar då helt utan prelskatteavdrag och där man skickar med alla arbetsgivaravgifter, osv.
Hela klabbet landar då varje månad på kontot och varje löntagare skall då själv betala in sin prelskatt och sina arbetsgivaravgifter, osv.
Då skulle alla reagera över hur in i h-e mycket skatter som vi med våra löner drar in till statskassan, kommunerna och landstingen.
Debattklimatet betr skatter skulle då snabbt svänga och Mona S skulle snart vara den enda som tycker det är häftigt med skatt.