Vi har ett starkt behov av att minnas. Genom familjealbumet blir vi sedda och ser oss som en länk i en kedja. Det ger mening åt tillvaron.

Men lika viktigt som det är att minnas är att minnen inte förlamar och gör att vi slutar leva. Vi har ett behov av att glömma för att göra tillvaron meningsfull.

Alla har vi gjort saker vi ångrar och finner pinsamma och eller plågsamma när vi blir påminda om dem. De försvinner oftast som skrivet i sand ur det allmänna minnet. Men det är inte kul när pinsamheterna är huggna i sten. Det fick Stacy Snyder som läste till lärare vid ett universitet i Pennsylvania erfara.

Stacy Snyder lade ut en bild på sig själv på internet iklädd en pirathatt med en drink i handen. Oprofessionellt menade skolledningen och förklarade att sådan reklam för alkohol inte vara lämplig och vägrade godkänna henne.

Arbetsgivare som uppdagar att anställda tycker att deras arbete tråkar ut dem blir naturligtvis inte särskilt benägna att ha dem kvar. Det finns exempel från England på personer som blivit avskedade för att de kritiserat sin arbetsgivare. Den arbetsgivare som inte googlar en arbetssökande finns sannolikt inte längre.

Det vi gör på nätet blir som en runsten. Ett minne som står sig i generationer med den skillnaden att den är läsbar och tillgänglig för vem som helst. Dumheter vi vill glömma blir allmän egendom. I värsta fall maler den ned vårt självförtroende, stoppar karriären och handlar det om mycket känsliga uppgifter, kanske nakenbilder som någon i oförstånd i unga år lagt ut på nätet, kan exponeringen bli traumatisk.

Sagt ord och kastad sten kan inte tas tillbaka, heter det i ordspråket. Det gäller i synnerhet på nätet. Det är så lätt att lägga ut en text eller en bild men det går inte att ta tillbaka den. Möjligtvis kan vi mildra stenens framfart genom att säga se upp och förlåt. Men orden är sagda och därmed tänkta och exponerade och på nätet lever de sitt eget liv.

Det finns ingen lösning, ingen snabb-fix. Den digitala runstenen går inte att hugga om eller upp.

Internet har förverkligat allas rätt att skaffa information, utnyttja sin yttrandefrihet och kommunicera med andra. Men denna runsten med kunskap som gett oss alla stora möjligheter en runsten kan lätt bli en kvarnsten.

Om tekniken tar sjumila kliv så trippar lagstiftningen. De regler och lagar som ska skydda den personliga integriteten är outvecklade och behöver förstärkas över. Grova och oförsvarliga integritetsintrång bör kriminaliseras. I dag måste det handla om uttalade hot eller rena ofredanden för att polisen ska ingripa.

Men lagstiftning och lagföring löser inte alla problem. Det handlar om attityder. Att ge unga kunskap om vilka följder obetänksamma handlingar kan få. Att de förstår att precis som en kastad sten inte kan tas tillbaka kan ett e-brev inte göras osänt.