En av de främsta anledningarna till Venedigs enorma rikedomar under 1400- och 1500-talet var stadsstatens öppenhet, handel och utbyte med omvärlden. Det var i skärningspunkten mellan olika kulturer, ekonomier och idéer som välståndet byggdes. Likaså såddes frön till upplysningen i de städer vars blandning av kulturer och religioner var som störst.

På samma sätt har mycket av USA:s framgångar de senaste 150 åren varit en kombination av öppenhet, mångfald och ett fungerande politiskt system. Men håller landet som ofta kallas för "The melting pot", smältdegeln, på att förändras i grunden? Riskerar finanskrisen och rädslan för terrorism att stänga landet mot omvärlden, såväl för människor som för handelsutbyten?

USA har potentialen att med sina universitet, städer, kultur och frihetliga klimat fortsätta inspirera och påverka människor. Det är den formen av makt som USA behöver mer av. Det vore ironiskt om viljan att bevara den amerikanska drömmen kullkastade det som gjort USA framgångsrikt.

Migrationen är och har alltid varit en "win-win situation". Migranter återvänder hem med utbildning, nya erfarenheter och ekonomiska medel i bagaget. Det vore ett stort misstag om både Europa och USA missade det kanske enda bestående maktredskapet man besitter i en global värld. Världens mitt är inte längre USA eller Europa och våra sätt att påverka världen minskar stadigt.

Dessutom är rörlighet en av de absolut starkaste medel som finns för fattigdomsbekämpning. I en studie från världsbanken drog man slutsatsen att det är rörlighet och fria marknader som fungerar bäst mot fattigdomen. Studien konstaterade att om de rika OECD-länderna släppte in så lite som 3 procent fler migranter skulle fattiga länder tjäna drygt 300 miljarder dollar. Det är 230 miljarder fler dollar än vad hela västvärlden sammanlagt ger fattiga länder i bistånd.

Men man kan inte bara okritiskt tala sig varm för den fria rörligheten och öppenheten, det måste även fungera i praktiken. Den amerikanska öppenheten och mjuka makten har kombinerats med en sällsynt förmåga att knyta samman medborgare.

USA har något som många europeiska västländer helt saknar. Man har kombinerat öppenhet med en känsla av tillhörighet. Flera identiteter är inget problem i USA så länge alla är lika inför lagen och delar den amerikanska gemenskapen. Denna medborgerliga patriotism har kombinerats med fungerande företagsliv och en flexibel arbetsmarknad, områden som fortfarande är problematiska i Europa.

Smältdegeln är alltså inte bara ett faktum, det är en process. Ståuppkomikern Bill Maher menade att "When you arrive at the melting pot, its customary to melt a little".

Kanske är migrationen ett av få sätt västvärlden har att sprida upplysningstidens frihetsideal? Det senaste decenniet har visat att militär makt inte är ett bra redskap för demokratisering eller spridande av frihet.

Både USA och Europa har möjligheten att vara relevanta under 2000-talet men det innebär att man inser vad det är som skapar den relevansen. Det är inte arméer utan människor som rör sig över gränser som förändrar världen.