"Partiets ordförande är ingen verkställande direktör, kongressen ingen bolagsstämma och partiets medlemmar inga aktieägare. Vi är ingen reklambyrå. I vårt parti överlämnar vi inte makten och ansvaret till någon enskild och säger; varsågod, gör vad du vill!"

Så lät det när den nyvalde S-ordföranden Håkan Juholt i helgen talade om socialdemokratins framtid. Ett parti som enligt Juholt bör återvända till sina folkrörelserötter. Socialdemokraterna som folkrörelseparti med känselspröt i hela samhället fick mycket fokus i ett tal som med största säkerhet främst var riktat till de egna anhängarna.

Partier som säger att de tänker tala med sina gräsrötter, vara lyssnande och lyhörda folkrörelser vill väl. De bygger på en lång föreningstradition i Sverige som för många ger positiva associationer. Men partierna lider av medlemstapp och de som stannar är, beroende på hur man ser det, den extrema klicken.

Men samtidigt har tre av 2000-talets mest framgångsrika partier i Sverige, Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna alla haft tydliga drag av centralstyrning. I varje fall har de framgångsrika förändringar partierna genomfört varit av en sådan natur att ledarskiktet har fattat beslut som gräsrötterna haft problem med.

Miljöpartiet höll sig länge på en stabilt låg nivå i opinionsmätningarna. Så inför Europaparlamentsvalet ställdes partiledningen inför ett dilemma: bredda eller stanna i periferin. För eller emot EU. Partiledningen forcerade, inför öppen ridå igenom sin vilja för att kunna göra partiet mer valbart. Resultatet en succé som stått sig. Men knappast är EU-motståndet borta bland partiets gräsrötter.

Fredrik Reinfeldt valdes till ljudet av gnissel av många gammelmoderater. Inte blev det lättare när ”Nya Moderaterna” lanserades med allt vad det inneburit. En sällan skådad förändring av ett partis tilltal och utstrålning som knappast mottagits väl av alla i partiet. Möjligen var förändringen enbart möjlig eftersom Moderaterna är allt annat än ett folkrörelseparti.

Till sist har Sverigedemokraterna kunnat hålla ihop utåt, trots brist på allt från folkvalda till tjänstemän. En liten klick i partiledningen hemmahörande i Skåne har rensat ut bråkstakar och de som inte passat in i partiets image under senare år. Partiet är ett utmärkt exempel på ett parti där centralstyrningen är stor och där det gett utdelning.

Framtiden verkar tillhöra de partier som vågar, emellanåt med skarpt internt motstånd, göra radikala förändringar; de må vara organisatoriska eller politiska. Särskilt bra för interndemokratin inom partierna är det inte. Samtidigt går det inte att förneka fördelarna av att driva partier som målmedvetna och hårt styrda företag.

När Juholt i helgen talade om en renässans för folkrörelsepartiet som inte domderar utan lyssnar var det inte ett framgångsrikt Brittiskt "New Labour" han lanserade. S-parollen som användes var "nystart", vilket så här i vårtider kan innebära att man plockar fram morfars cykel och ger den en nystart. Vilket verkar vara vad Juholt har gjort både politiskt och organisatoriskt.