Under lång tid har priserna på hemelektronik pressats. I höstas gick en av kedjorna – Onoff – i konkurs. Det förvånade få. Många menar att branschen är överetablerad och att fler kedjor kommer att tvingas ge upp.

Det är med andra ord goda tider för oss konsumenter. Vi kan köpa allt från TV-apparater till dammsugare för priser som stundom inkluderar nästan obefintliga vinstmarginaler för säljarna. I synnerhet gäller detta den konsument som informerat sig om olika varors kvalitet sig via egna efterforskningar, som vet vad hon vill ha – och som klarar av att slutföra köpet utan att falla för de erbjudanden om så kallade trygghetsavtal och extraförsäkringar som nästan alltid dyker upp när affären ser ut att vara i hamn.

När försäljningen av exempelvis en TV inte skapar någon vinst att tala om, försöker kedjorna självklart att tjäna pengar på andra sätt. Extraförsäkringarna har blivit deras räddning. Vid första anblick ser dessa avtal ofta generösa ut. Säljaren erbjuder sig att byta ut produkten vid problem, helt utan att ställa frågor, och dessutom även om problemen beror på klantigt handhavande snarare än fabrikationsfel. Visst låter det bra?

För dessa avtal får konsumenten betala åtskilliga hundralappar. Till en TV som kostar runt 4000 kronor kan försäljaren mycket väl erbjuda en extraförsäkring för 700 kronor. I förhållande till varornas pris ökar alltså dessa avtal säljarens intäkter med 10-20 procent. Det är intäkter som är värdefulla i den stenhårda konkurrensen. Nyckelfrågan är dock vilka kostnader dessa avtal innebär för säljarna, och det talar kedjorna ogärna om. Den som funderar på saken inser dock lätt att det inte kan röra sig om några större belopp.

Ett skäl är att de kostnader som är förknippade med att hantera fabrikationsfel under det första året, är kostnader som företagen har ändå. Den konsument som kommer hem med en TV som inte fungerar har rätt att få hjälp även utan trygghetsförsäkring. Extrakostnaden som kommer av trygghetsförsäkringarna och som beror på fabrikationsfel är sannolikt försumbar: Om en elektrisk pryl fungerar efter ett år, är det väldigt sannolikt att den fungerar även två år senare.

Till detta kommer att även de kostnader som beror på att konsumenten är klantig och exempelvis tappar sin dator i golvet, torde vara mycket små. De flesta konsumenter försöker nämligen undvika att förstöra nyinköpta prylar, oavsett hur generöst försäkrade dessa är. I synnerhet är de flesta rädda om sin dator och sin mobiltelefon, då de innehåller foton, mejl, lösenord och personlig information som vi ogärna vill att andra kommer över. Därför kan säljarna erbjuda generösa försäkringsvillkor i trygg förvissning om att de allra flesta kommer att vara mycket rädda om sina nyinköpta produkter.

Det är således helt korrekt att kedjornas extraförsäkringar och trygghetsavtal är mycket förmånliga avtal. De är förmånliga för säljarna, inte för konsumenterna.