Svinarp finns. Inte bara i Sveriges television satirprogram utan också i Grästorp. Svinarps starke man, det ostyriga och egenmäktiga kommunalrådet Lars-Göran, gör lite som han vill. Stadgar och paragrafer knådar Lars-Göran som vore de trolldeg, trots att de är huggna i sten i vår grundlag. Enligt paragraf nio i första kapitlet i regeringsformen ska myndigheterna iaktta saklighet och opartiskhet. 

Det ska förstås som att vi alla ska vi bedömas lika inför t.ex. byggnadsnämndens beslut om byggnadslov eller försäkringskassan bedömning om föräldrapengen. Ingen mannamån ska få råda utan endast sakliga skäl ska avgöra hur vi behandlas i stort som smått, oavsett om det gäller ett garagebygge eller ett åtal för misshandel.

Men kravet på opartiskhet och saklighet gäller inte bara materiella frågor som byggnadslov. Minst lika viktigt är att de upprätthålls när det gäller yttrandefriheten. Visst ska Lars-Göran få göra och säga vad som faller honom in i sin egenskap av partipolitiker. Men när han företräder kommunen gäller kravet på opartiskhet och saklighet. Men låt oss lämna Svinarp och bege oss till Grästorp. Nu måste alla demokratiska krafter agera för att motverka alla former för främlingsfientlighet. Texten på kommunens hemsida fortsatte med att uttrycka bestörtning över att 102 grästorpsbor valt in Svenskarnas parti i fullmäktige. Partiet betecknas som rasistiskt och anses ha nazistiskt tankegods i bagaget. Uppropet var undertecknat av de demokratiska partierna i fullmäktige.

Beskrivningen av Svenskarnas parti må vara saklig eller inte. Men när kommunen står som avsändare för ett sådant budskap blir det fel, grundlagsvidrigt fel. Opartiskheten är som bortblåst. JO, Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger, kritisera i ett beslut kommunchefen och kommunstyrelsen för publiceringen. Ska en myndighet ha en webbplats där det förekommer opinionsyttringar måste det ges utrymme för fler än Starke man att göra sin röst hörd. Alla ska kunna delta på lika villkor. 

Riksdagens konstitutionsutskott (KU) har kanske lite vårdslöst uttryckt fått något som kan vara ett Svinarpsärende på sitt bord. Det är regeringen som på sin hemsida bemöter sex myter om invandringen. Fördomar måste bemötas skriver regeringen och menar att det är en myt att det pågår en massinvandring som kostar samhället tiotals miljarder. Till skillnad mot i Grästorp nämns inte uttryckligen ett visst parti men inte oväntat har Sverigedemokraterna känt sig träffade. Innehållet på regeringens webbplats må precis som i Grästorp vara hur sakligt som helst. Men frågan är hur det står till med opartiskheten?

Invändningar mot mytbekämpningen har inte kunnat framföras på webbplatsen utan varit hänvisad till dagspressen. När statsrådet har gått i svaromål har svaret också publicerats på webbplatsen men inte invändningen. Visst är de lätt att titta bort. Det är ju ändå bara ytterlighetspartier och extrema åsikter som drabbas. Då kanske vi kan tumma lite på principerna?

Men att ge avkall på opartiskheten drabbar ytterst sakligheten genom att argumentens hållfasthet och därmed deras förmåga att övertyga allmänheten aldrig testas.