En saga utan lyckligt slut
Relaterat
Å du sköna gröna nya Moder Svea. Tänk när vi har skrotat kärnkraften. Tänk när vi gjort oss närmast oberoende av olja, kol och andra fossila bränslen. Vad fint allt ska bli med mysiga vindsnurror som tillsammans med vattenkraft och solpaneler ger oss all den energi vi behöver till hushåll och industrin. I hemmen surrar värmepumparna muntert, ackompanjerade av det hemtrevliga sprakandet från våra pelletskaminer. I stort sett alla bilar och bussar går på rapsolja, biogas eller el. Och det bästa av allt är att ovanstående inte kostar oss just något mer än vad vi i dag betalar för vår energi.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Sedan är det dags att vakna, ty bortom de vackra drömmarna väntar den där obehagliga verkligheten på oss. Och det uppvaknandet är fullt med obehagliga sanningar och fakta om vad som är praktiskt genomförbart och vad som inte är det. Och tyvärr är det ju ofta så förtvivlat långt mellan saga och sanning.
Och sanningen är att vår elkonsumtion stiger så sakteliga över tid, i Sverige alltså. I världen har elkonsumtionen ökat med 60 procent på två decennier, i Kina har man ökat elanvändningen med 360 procent på 20 år. Två tredjedelar av all världens elektricitet produceras med hjälp av olja, kol och naturgas. Vem kan på allvar tror att förnybar el från att sol, vind och vatten skulle räcka som ersättning. Det går inte. Inte ens i Sverige där vi har turen att hämta hälften av elkraften från turbinerna i våra älvar.
Även om vi försökte så finns där ett tak för vindkraften (som är mycket dyr). Förutsatt att det blåste jämt och stabilt skulle man kunna ersätta kärnkraften i Sverige genom att tiodubbla vindkraften, en satsning som skulle kosta ett antal hundra miljarder kronor. Men nu blåser vinden inte jämt och stabilt. Särskilt inte kalla dagar då behovet av el är som störst. Då måste man ha reglerkraft. Reglerkraften kan bara komma från kärnkraft och vattenkraft (om vi nu tänker bort fossila bränslen). Därför finns det ett "tak" för hur mycket vindkraft som kan byggas.
Vindkraft är olönsam utan så kallade el-certifikat. Dessa stöd står staten för. Samtidigt är kärnkraften mycket lönsam både för dess ägare och för staten – och staten, det är vi.
När man lägger samman alla skatter och avgifter så levererar våra kärnkraftsanläggningar ungefär fyra miljarder kronor till statskassan varje år. Om vi är överens om att staten är vi alla, medborgarna, så infinner sig följande intrikata fråga: När skatteintäkterna från kärnkraften inte längre existerar, varifrån skall pengarna till vindkraftens subventioner komma?
Vad blir kostnaden för en kilowattimme el i det scenariot? Fem kronor, tio eller tjugo kronor.
Vilka svenska industrier kommer att överleva och vilket hushåll har då råd att hålla en inomhustemperatur på 20 grader celsius?
Samtidigt är den svenska energiproduktionen redan i dag praktiskt taget koldioxidfri tack vare kärnkraft och vattenkraft. Mer av svensk vindkraft skulle således inte innebära ett smack för att rädda det globala klimatet. Det är fossila bränslen som måste fasas ut, inte kärnkraften. Kol och olja kan bara ersättas med mer av vattenkraft samt kärnkraft och bara på marginalen av vindkraft.
Är det något som borde avskaffas så är det effektskatten på kärnkraften. Alltså den skatt ägarna betalar för den så kallade termiska effekten kärnkraftverken har. Det skulle kunna initiera byggande av ny kärnkraft att ersätta de verk som håller på att nå sin tekniska livslängd. En sådan satsning, tillsammans med utbyggda system för överföring av elkraft utanför landet, skulle bidra till att minska användandet av fossila bränslen i Sverige. Och i det fall det uppstår ett svenskt överskott på el finns möjligheterna att exportera till andra europeiska länder som saknar samma goda tillgång på vattenkraft som Sverige och Norge har.
Danmark måste redan i dag köpa ström från Norge då vindkraften står stilla. Tyskland köper i dag kärnkraftsel från Frankrike och gas från Ryssland. Eftersom Tyskland beslutat att avveckla sitt kärnkraftsprogram, eller i vart fall lägga det i malpåse, kommer Europas folkrikaste land under många år framöver importera enorma mängder el, alternativt bygga ut sin kolkraft ytterligare.
Det är måhända en våt dröm för svenska miljöpartister - men god klimatpolitik är det inte.
