Centerpartiet som "alliansens gröna röst". Så beskrev Centerledaren Maud Olofsson sitt parti när hon talade inför medlemmarna på Kommundagarna i Göteborg. Centerpartiet har historiskt haft en hög trovärdighet i miljöfrågor. Långt innan andra partier ens funderade i dessa banor var miljöfrågor en naturlig del i partiets politik.

I opinionsmätningarna är det dock motigt för C dessa dagar. Partiet harvar inte särskilt långt ovanför den kritiska fyraprocentsspärren. Samtidigt torde det finnas en betydande potential för ett grönt parti med liberala rötter. Centerpartiet skulle kunna vara allt det som livsstilsliberaler i landets storstäder önskar att Miljöpartiet skulle vara, men långt ifrån är. Men hittills har partiets satsning på att växa i storstäderna inte skapat några effekter att tala om. Kanske har partiet kastat för mycket barlast över bord?

Konsten att modernisera ett parti är avancerad. Det gäller att kunna förnya tillräckligt mycket för att intressera nya väljargrupper, samtidigt får man inte ändra så mycket så att kärnväljarna inte längre känner igen sitt parti.

I Centerns fall har det kanske gått så fort fram att gamla väljare har svårt att känna igen sig när partiet helt plötsligt plockat upp mycket av det idégods som Moderaterna lämnat efter sig i sin, betydligt mer lyckosamma, förnyelseprocess. Samtidigt har partiet ett arv som gör att många storstadsväljare inte verkar vara benägna att ta förändringen på allvar – Centern är i mångas ögon fortfarande förknippat med bönder och glesbygdspolitik. Så i stället för att, som Moderaterna, lyckas behålla gamla och samtidigt locka nya väljare så har Centern lyckats skrämma bort gamla sympatisörer utan att locka till sig nya.

Det är sannolikt klokt av Olofsson att vilja profilera partiet som "alliansens gröna röst". Det är märkligt att partiet de senaste åren lite grann har gett upp denna position. Till och med Moderaterna har ju efter 2006 år tagit mer plats i klimatfrågan än Centerpartiet.