I förra veckans avsnitt av Uppdrag granskning avslöjades det att ryska militärfartyg, under några år efter Sovjetunionens fall, dumpade kemiskt stridsavfall i svenska Östersjöterritorier. I slutet

av 1990-talet ska dåvarande utrikesminister Anna Lindh (S) ha informerats om detta, men därefter skedde ingenting – försvarsmakten tyckte att en undersökning av det berörda området i Östersjön skulle bli alltför dyr.

Det är oklart vilka slutsatser man bör dra av detta. Det är mycket möjligt att kostnadsskälet var avgörande, men man måste också ställa sig frågan om i vilken grad rädslan för att provocera Ryssland spelade in i beslutet att inte gå vidare med ärendet, på samma sätt som relationerna till landet tidigare har styrt Sveriges utrikespolitik.

Det är en sak att Sverige under 90-talet inte ville störa den ryska övergången från diktatur till vad man hoppades skulle bli en livskraftig demokrati. Men att dumpningarna fortfarande år 2009 förblir ett från politiskt håll obelyst ämne är inte acceptabelt. Ryssland måste ställas till svars, även om regeringen i Kreml riskerar att bli upprörd.