I veckan ökade takten på utbyggnaden av förnybar elproduktion som näringsminister Maud Olofsson presenterade redan i går kommer i slutänden att betalas av konsumenten i form av dyrare el. Så fungerar de el-certifikat som finansierar de gröna energikällor som pekats ut som önskvärda att hjälpa fram på marknaden.

Maud Olofsson är som Centerledare pressad av partiets dåliga opinionssiffror och i behov av att vinna över den gröna ledartröjan från Miljöpartiet. I det perspektivet är det bra att hon ägnar energi åt att förknippas med satsningar på vindkraftverk och biobränsle, de två energikällor som fram till 2020 ska växa ut till ett tredje ben i energiförsörjningen och göra den kol- och oljeuppbyggda reservkrycka som Sverige tvingats luta sig mot under vintern överflödig. Miljöpartiet och övriga oppositionen saknar alltjämt ett trovärdigt paket att matcha alliansens energiöverenskommelse med.

I rollen som energiminister gäller det dock för Maud Olofsson att vara tydlig med att detta tredje ben, jämte vattenkraften och kärnkraften, inte är så muskulöst som det ibland låter när förnybar energi förs på tal. När Maud Olofsson lägger tonvikten på vindkraften och menar att 2 000 nya kraftverk kan byggas inom den närmaste tioårsperioden tack vare regeringens satsning motsvarar det i energiproduktion inte mer än vad som utvinns ur en enda kärnkraftsreaktor.

Hur man än vrider och vänder på saken är det inte detta tredje ben, eller vattenkraften som i princip är färdigutbyggd, utan kärnkraften som har störst potential. Kärnkraft bidrar inte till den globala uppvärmningen och den är en effektiv energikälla. Det inser fler och fler, bland annat USA:s president Barack Obama som nyligen har ställt sig bakom statliga lånegarantier för det första nya kärnkraftverket i USA på decennier.