Intervjuad i Aftonbladet, talar riksdagsledamoten Peder Pedersen (V) om förhållandet att hovets bilar (som bland annat körs av medlemmarna i kungafamiljen) dragit på sig parkeringsavgifter på drygt 12 000 kronor under 2009. Pedersen kallar detta "en skandal" och hävdar att skattepengar används för att betala p-böterna. Vi antar att han då avser det apanage, i runda slängar 50 miljoner kronor, som hovet får varje år. Alltså utöver det bidrag på 60 miljoner kronor som utgår till underhåll av kungliga slott och kojor.

Vi har dock inget större problem med ovanstående förhållande. En större skandal är att riksdagen backar upp den svenska monarkin trots att en majoritet av ledamöterna säger sig förespråka republik. Men att statschefsämbetet kostar en slant är naturligt. Så skulle det vara också i den bästa av världar, alltså om Sverige vore en demokratisk republik. Skall vi se det positivt är ju hovets parkeringsböter ett sätt, i vart fall för skattebetalarna i Stockholms stad, att indirekt få tillbaka en eller annan krona av de satsade miljonerna.

Den svenska monarkin är ett förkastligt system. Omständigheten att någon föds till ämbetet som statschef är en rest från ett medeltida Sverige styrt av envåldshärskare. Ett minne av ofrihet och diktatur. Kungen och hans anhöriga må vara hur sympatiska personer som helst. Men de historiska traditioner de uppehåller hör inte hemma i ett modernt samhälle. Kungens lagstadgade immunitet, han kan inte åtalas för brott, ordförandeskapet i utrikesnämnden och kronprinsessans faktiska skyldighet att bekänna sig till den rena lutherska tron, är rätt och slätt odemokratiskt.

När kungligheternas värde i huvudsak består av att vara vandrande galjonsfigurer, då torde idrottsstjärnor som Carolina Klüft, Zlatan Ibrahimovic, Magdalena Forsberg eller JO Waldner, vara personer med större genomslagskraft. Eller varför inte ta någon från underhållningsbranschen, Dogge Doggelito eller Lill-Babs?

Större än så är inte symbolvärdet. Vi antar till exempel att nyss nämnda pingisgigant, skulle skapa större rubriker i Kina än Carl XVI Gustaf. I den mån Sverige har behov av en statschef som "sätter landet på kartan" samt klipper av diverse blågula band, och om det inte duger med en president, varför inte låta svenska folket välja kung eller drottning?

Så skedde ju faktiskt innan Gustav Vasa såg till att spiran började gå i arv. Dagens monark eller hans dotter, Victoria, skulle ha goda chanser att vinna ett sådant val.