Det är svårt att bli klok på Littorin-affären. Ord står mot ord. Aftonbladets källa som de kallar ”Anna” uppger att hon träffat en man som kallade sig ”Peter” och bar slipover och hade Littorins dåvarande mobilnummer - mot den före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin som först nekat till anklagelserna via ombud och nu senast i en e–postintervju i Dagens Nyheter.

Är det sant som Littorin hävdar att han aldrig köpt sex av någon så genomlider han förstås en hemsk sommar. Han är mitt i en vårdnadstvist som verkar vara av det smutsigare slaget och då är dessa anklagelser nästintill omänskliga.

Huruvida han är skyldig kommer vi förmodligen aldrig att få veta för det påstådda brottet är preskriberat, som alla sexköp efter två år, och därför kommer historien aldrig att nå domstol. Vilket förstås sätter Littorin i en rävsax - i allmänhetens ögon är han redan dömd och kan inte rentvå sig.

Vårdnadstvisten handlar om att få ensam vårdnad om sina barn. Där vinner män ytterst sällan. I princip måste mamman vara dokumenterad missbrukare för att män ska vinna sådana strider. Michael Alonzo, beteendevetare på företaget Föräldrajuristen, skriver i en debattartikel I Expressen att det finns tingsrätter i Sverige, till exempel Lunds, där det hittills aldrig har hänt att en pappa fått ensam vårdnad.

Men tillbaka till Sven Otto Littorin. Han har erkänt sexchatt och hur anstötligt innehållet i dessa chatter än kan tänkas vara så är det varken olagligt eller något som andra än Littorin och den andra chattaren har med att göra.

Det finns en stolt svensk pressetisk historia av att vi inte publicerar privata delar av våra politikers liv så länge det inte påverkar deras offentliga vandel. Har Littorin köpt sex så är det fullkomligt självklart att det borde publiceras, för att det är ett brott. Men om han har chattat med kända eller okända om sex är det varken brottsligt eller omoraliskt, bara mänskligt.

Däremot är det ytterst tveksamt om Aftonbladet borde ha publicerat denna historia där ord står mot ord. Där det finns uppenbara krafter som vill svartmåla den anklagade. För Littorin kan aldrig bli frikänd eller fälld, bara dömd i allmänhetens ögon.