Det är svårt för politiker som framhåller sparsamhet som en dygd att samtidigt lova alltför mycket valfläsk. Och är det något alliansregeringen (främst finansminister Anders Borg) har betonat under de senaste fyra åren, så är det sunda statsfinanser. Visa av erfarenhet från tidigare ministärer, både borgerliga samlingsregeringar och socialdemokratiska minoritetsregeringar, håller Allians i Sverige hårt i pengarna när valmanifestet presenteras.

Vi välkomnar frånvaron av en överbudspolitik som bara syftar till att köpa väljarnas gunst. Satsningar på reformer som skapar nya arbetstillfällen i nya företag, är det som är grunden för välfärdens kärna. Detta står i bjärt kontrast till den rödgröna opposition som nu kappas om att övertrumfa varandra i dyrbar bidragspolitik.

Det blev inga "100 miljarder kronor" i skattesänkningar som oppositionen påstått. Vi talar om 25 miljarder kronor i sänkt skatt under fyra år. Tittar vi på de 17,5 miljarder oppositionen ställt i utsikt i sänkt skatt för enbart pensionärer, handlar det knappast om överbudpolitik. I stället handlar det om sänkt skatt på arbete och höjda punktskatter på alkohol och tobak. En skatteväxling som skall applåderas.

Jämför detta med oppositionens stående löften om att vad än regeringen satsar på vällfärd, så lovar S, MP och V ytterligare 12 miljarder kronor. Denna överbudspolitik kan bara resultera i skattehöjningar för alldeles vanliga löntagare och/eller försämrade statsfinanser. Mer av bidrags- och mindre av jobbpolitik i det land som trots alliansens reformer beskattar medborgarna hårdast i världen jämsides med Danmark.

Alliansens valmanifest är återhållsamt och vi hade gärna sett ytterligare sänkt skatt. Till exempel sänkta arbetsgivaravgifter för mindre företag. Kanske öppnar sig den möjligheten om konjunkturen fortsätter att gå i rätt riktning. Om det visar sig att den svenska ekonomin utvecklar sig bättre än förväntat så kommer reformutrymmet att bli större. Men med tanke på hur situationen i världsekonomin ser ut – den amerikanska ekonomin hackar, krisen i Grekland, Spanien, Storbritannien och fler av EU:s medlemmar därtill, är långt ifrån löst – så är det klokt att inte inge förhoppningar om allt för mycket. Men hellre lova tunt och hålla runt än tvärtom.