Det blev bara mindre blänkare i dagspressen nyligen, alltså den undersökning som visar att tjuvjakten på varg har minskat avsevärt.

Oavsett vad man tycker om detta, är den mediala logiken solklar. En minskning av tjuvjakten har ringa nyhetsvärde. Det blir lite av en icke-händelse Och omvänt förstås. Motsvarande ökning av tjuvjakt på varg hade skapat krigsrubriker, sommartorka eller ej.

Alltnog, enligt Världsnaturfonden, WWF (vargforskaren Olof Liberg har sammanställt uppgifterna), har den illegala jakten på varg minskat med 70 procent sedan 1990-talet. Det riktigt intressanta är att tjuvjakten minskat kraftigt också efter 2005 då vargdebatten drog igång på allvar.

Orsakerna kan vi bara spekulera om. Kanske har polisen i de vargtäta länen prioriterat jaktbrotten högre. Möjligen spelar den allmänna debatten om jakt på varg en viss betydelse, kanske har också den nya rovdjurspolitik som tillåtit licensjakt på varg haft betydelse. Det kan mycket väl vara så att legal jakt är det absolut bästa sättet att minska tjuvjakten, och då är allt gott och väl.

Undersökningens resultat om minskad tjuvjakt på varg innebär definitivt ett gott stöd för regeringens rovdjurspolitik. Alltså att "björn, järv, lo, varg och kungsörn ska finnas i så stora antal att de långsiktigt kan leva kvar i den svenska faunan."

Vi menar att uppgifterna om minskad illegal jakt på varg stödjer idén om begränsningar av stammen. Sedan licensjakt på björn infördes för 30 år sedan har stammen inte försvagats, tvärtom. Också licensjakt på lodjur är tillåten men den svenska stammen kan knappast sägas vara hotad pågrund av detta.

I vargens fall är det knappast jakt, legal eller illegal, som är problemet. Det är inaveln som utgör det största hotet mot en svensk livskraftig vargstam.

Stammens nivå torde säkert ligga på 210 individer. I vart fall räknade "Rovdjurscentret de stora" att det vintern 2010/2011 fanns mellan 217 och 237 revirhållande vargar i landet.

Hur som helst så innebär uppgifterna om minskad tjuvjakt ett trovärdighetsproblem för bland annat organisationer som Rovdjursföreningen och Naturvårdsföreningen.

Från detta håll har det på senare år kommit en strid ström av uppgifter om ökad illegal jakt på varg, uppgifter som varit både svåra att belägga eller motsäga. Man kan fråga sig vilket underlag dessa organisationer haft för sina påståenden.