I maj 2013 lanseras den femte upplagan av den amerikanska psykiatrihandboken DSM, som samlar alla psykiatriska diagnoser. Där sänks trösklarna för ett flertal diagnoser – bland annat ADHD. Framtagningen av denna bibel är kantad av kontroverser. Till exempel har hälften av kommitténs psykiatriker band till läkemedelsindustrin. Ju fler diagnoser man ställer, desto mer klirr i kassan. 

Samma problem har nu upptäckts i Sverige. Två av läkarna som var med och lanserade läkemedlet Strattera blev sedermera experter på Läkemedelsverket, där de fattade beslut att rekommendera Strattera i Sverige. Sådan partiskhet borde inte tillåtas.

Tidigare sade man att de med spring i benen och koncentrationssvårigheter hade DAMP. I dag heter det ADHD. Då skulle man prata med barnen och ge dem stödundervisning – nu ska man medicinera. Aftonbladet visar i en kartläggning, som publicerades i går, oroväckande stora skillnader mellan olika landstings antal ADHD-diagnoser för barn och ungdomar i den psykiatriska öppenvården. 

Förutom problemen med diffusa kriterier och en iver att lösa problemen med recept, finns det ekonomiska incitament för svenska skolor att deras elever får ADHD-diagnoser eftersom de då kan begära mer pengar av kommunen. Att det blir lättare och lättare att ge barn och ungdomar en livslång stämpel är bekymmersamt. Risken är att man snarare cementerar än löser problemen.