I Stöde vänder sig många bybor mot etableringen av vindkraft i skogarna kring samhället. Argumentet tycks vara att de höga vindsnurrorna skulle förfula landskapet och störa lugnet för det relativa fåtalet människor som bor året om eller har sommarstugor i trakten. Så kan de säkert upplevas.

Men allt är en fråga om tycke och smak. För att vindkraftverk ska vara något så när effektiva krävs master på 100 meter och propellerblad drygt hälften så långa. I den mån landskapsbilden förändras, eller, om själva kraftverken stör människor genom att de ligger nära bebyggelse, är argument som är giltiga alldeles oavsett placering, till lands, till sjöss eller i fjällvärlden.

Ett resonemang som tycks vara som bortblåst i sammanhanget är hur miljövänlig vindkraften är och vad den kostar. För kostar gör den. Vindkraften är inte sägas mer miljövänlig än vattenkraft och den är betydligt dyrare att producera. Också jämfört med kärnkraft är vindkraften mycket dyr. Detta alldeles oavsett om man jämför med leveranserna från de befintliga svenska kärnkraftsreaktorerna eller om man kalkylerar med nyproduktion.

Vindel är cirka tio gånger dyrare än vattenkraft och uppskattningsvis fem gånger dyrare jämfört med befintlig kärnkraftsel.

Vindkraftens livsluft är elcertifikaten, alltså statliga subventioner. Tro inte för ett ögonblick att aktörerna, vare sig det handlar om jättar som Vattenfall eller enskilda kommuner, satsar och bygger vindkraft av sin godhet. Det sker i ett krasst lönsamhetsperspektiv.

I en kalkyl där samhället satsar på en mix av olika energislag har vindkraften en given plats, men bara på marginalen. I den allra bästa av världar har Sverige om tio år byggt vindkraft så att dess andel motsvarar hälften av vattenkraftens årliga produktionskapacitet. Men det förutsätter att vi tiodubblar dagens kapacitet. Det betyder att snart sagt var vi vänder blicken, så kommer vi att se en vindsnurra vid horisonten – och då inte bara i Stöde. Och glöm för all del inte att vindkraftens existens bygger på de elcertifikat som finansieras med pengar från vattenkraft och kärnkraft. Det handlar alltså om en slags komplementproduktion. Miljövänligt, ja så där, men också till ett pris som paradoxalt nog bidrar till att energibolagen kan trissa upp priserna för den billigare traditionella elproduktionen.

Vi får inte förledas tro att vindkraften är en slags ersättning för till exempel kärnkraft. Tvärtom kräver vindkraften ett system med väl utbyggd vattenkraft och kärnkraft där man kan skruva av och på effektuttaget efter behov. Det är de allra kallaste vinterdagarna, när det blåser som minst, vi har det största behovet av elkraft.