Att Sundsvallssonen Johnny Skalin i går fick lämna posten som ekonomisk-politiska talesman för Sverigedemokraterna överraskar egentligen inte. Det har länge spekulerats om just detta. Även partiets mest inbitna supportrar torde kunna hålla med om att Skalin inte klarat av att ta debatten med de andra partiernas företrädare. Det är inget att skämmas för – många av landets mest slipade politiker är, eller har varit, just sina partiers företrädare i ekonomifrågor. Och som inte minst Håkan Juholt har visat så är det inte alldeles okomplicerat att befinna sig i toppolitiken. Det ställs höga krav på den som ändå söker maktens toppositioner.

Mer förvånande än att Skalin får lämna posten är egentligen att han fick den i det första läget. Han har säkert många kvalitéer, men någon ansenlig debattör är han inte. Det är uppenbart för alla som följt Skalin i riksdagen, eller för den delen, i Sundsvalls kommunfullmäktige.

Skalin blir nu i stället ledamot i EU-nämnden. Ett betydligt mindre prestigefyllt och ansvarsfullt område än finansutskottet. Det är oklart om Johnny Skalin nu ska bli något slags talesman för SD i Europafrågor. Men om så så är fallet blir det en tämligen enkel syssla. SD kräver ju tillsammans med Vänsterpartiet att Sverige ska lämna unionen. Man nöjer sig med generaliseringen att EU "handlar enligt vår mening inte längre om ett samarbetsprojekt utan om ett överstatligt organ som allt mer börjar likna en federalistisk stat". En EU-politik som bygger på dessa och ytterligare några få rader borde Johnny Skalin kunna gå iland med att torgföra utan några större problem.

I och med att Skalin fick lämna sin post så stärker den sydsvenska falangen ytterligare sitt grepp om Sverigedemokraterna. Johnny Skalins ersättare är nämligen Erik Almqvist från Lund. Formellt sett så sitter Skalin förvisso inte i riksdagen på något av Västernorrlands mandat, men att han ändå varit ett av partiets Norrlandsalibin är klart.

Annars är partiet av tradition betydligt svagare i Sveriges norra delar än i söder. Kanske är det därför inte så konstigt att de flesta av partiets tyngre företrädare – de i kretsen kring partiledaren Jimmie Åkesson – har sina rötter i den sydsvenska myllan (främst Skåne och Blekinge).