Trots att Socialdemokraterna befinner sig i ett ledarlöst tillstånd så har oppositionsarbetet i riksdagen glädjande nog inte helt gått i stå. I går gick alliansen till exempel på pumpen då en majoritet av ledamöterna i riksdagens utbildningsutskott körde över regeringen i fråga om vuxenutbildningen.

Utbildningsutskottet, med dess vice ordförande Mikael Damberg (S) i spetsen, stoppade vad man kallar regeringens neddragning med en miljard kronor på vuxenutbildningen. Tekniskt sett handlar det egentligen inte om att regeringen sparar en miljard på vuxenutbildningen, utan att man 2009 sköt till en extra miljard för att dämpa den ekonomiska krisens följder – något som man nu inte ville förlänga. Men egentligen är det bara semantik.

Oppositionen vill också öronmärka pengarna just till vuxenutbildningen, något som regeringen anser går i strid med principen att det är kommunerna som ska avgöra hur statsbidragen ska användas.

Inte desto mindre håller vi med Damberg, och de andra i utbildningsutskottet, om att mer pengar till vuxenutbildningen är en klok satsning. Och vill man satsa extra pengar på ett specifikt område, är det inget problem att ställa villkor var pengarna ska gå.

Det talas ofta om det livslånga lärandet; om behoven av att fortbilda sig i en värld stadd i ständig förändring. I det arbetet är vuxenutbildningen viktig.

I nyhetsinslag i tv, radio och tidningar har vi till exempel fått möta människor som blivit av med jobbet när Saab försattes i konkurs. Vissa är mycket attraktiva på arbetsmarknaden, till exempel ingenjörer med erfarenhet av kvalificerat arbete. Men många som tidigare kunnat gå direkt från gymnasiet – eller som inte heller slutfört gymnasiet – till fabriksgolvet har i dag svårt att finna nya jobb. För denna grupp kan möjligheterna att skola om sig i vuxen ålder vara helt avgörande för om de ska finna något nytt jobb eller inte.

Och med tanke på att världsekonomin har bromsat in de senaste kvartalen, något som kommer att synas i svensk ekonomi med viss fördröjning, så finns det skäl att oroa sig för hur situationen på arbetsmarknaden kommer att utveckla sig den närmaste tiden. Att regeringen i detta läge inte självmant valde att förlänga satsningen på vuxenutbildningen är märkligt.