I dessa tider av intensiv debatt kring valutasystemet EMU:s kris undrar jag ibland om de som debatterar har riktigt klart för sig vad det europeiska samarbetet är. Diskussionerna utgår ofta från att EU är något enhetligt som bestämmer över oss. Så är det inte.

Den Europeiska Unionen är ingen union. Union för tanken till en stat. EU är ingen stat men när man valde att kalla samarbetet för Europeiska Unionen var det nog mer i förhoppningen om att samarbetets yttersta syfte var att skapa just en Union - en stat. EU är ett förbund av självständiga stater, en sammanslutning av nationer med en mångfald av medborgare som förenat sig för att nå gemensamma mål. Med mångfald av medborgare menas att just de olikheter som finns mellan medborgarna inom EU, i form av olika historia, kultur och språk, är samarbetets styrka.

Därför kan, och ska, EU inte vara en enhet. EU är, och ska vara, resultatet av många kompromisser där olika nationers regeringar och medborgare med olika bakgrund kommit överens om vissa gemensamma mål och vägen att nå dessa mål.

Europeiska Unionen är inte något enhetligt. Den är en rad samarbeten inom olika områden. Bland de grundläggande områdena finns jordbrukspolitiken, regionalpolitik för att skapa utjämning och lika möjligheter mellan olika delar av det geografiska område som ingår i samarbetet – den kallas också för utjämningspolitiken, en gemensam politik för handeln mellan staterna. I de grundläggande områdena deltar alla. Sedan finns andra områden där bara vissa medlemstater deltar. Dit hör passfriheten inom Schengenavtalet, där Storbritannien inte deltar, och EMU, den europeiska monetära unionen med den enhetliga valutan Euro, där tio av medlemsländerna inte deltar.

EU är ett pussel av olika områden av samarbeten där de som deltar förutsätts respektera de överenskommelser man gjort. När någon stat inte respekterar detta uppstår problem. Krisen inom eurosamarbetet uppstod då några medlemmar inte respekterade reglerna. En annan kris är under uppsegling då ett av medlemländerna, Ungern, antagit en rad lagar som begränsar de demokratiska fri- och rättigheterna och står i strid med vad Ungern förbundit sig att följa när man undertecknade avtalet om medlemskap i EU och godkände Lissabonfördraget.

EU är alltså inte en statsbildning, utan flera samarbeten inom olika områden. Gemensamt är att samarbetet byggs genom kompromisser och med solidaritet. Den som inte kan eller vill kompromissa kan heller inte delta i samarbetet. När man nått en kompromiss gäller solidaritet, alla ska hjälpa varandra om någon får svårigheter. Enade vi stå, söndrade vi falla är ett talesätt som verkligen gäller i detta fall. Solidariteten finns inte inskriven i några fördrag men har blivit en helig princip. Solidariteten är nödvändig under trycket från globaliseringen. Konkurrensen stannar ju inte inom en nations gränser utan handlar om konkurrens från giganterna USA och Kina samt länder, som erbjuder billig arbetskraft och låga produktionskostnader. Denna form av global konkurrens har tvingat fram solidariteten mellan EU:s medlemmar. Det är just den solidariteten som sätts på prov i krisen inom euroområdet. Om vi menar allvar med vårt medlemskap i EU måste det innebära att vi står upp för solidariteten och är med i den pakt som nu bildas för att rädda euron. Enade vi stå, söndrade vi falla!