Fler äldre och färre yngre i välfärdssamhället
Relaterat
Sveriges kommuner och landsting (SKL) gör gällande att det man kallar välfärdssektorn kommer att behöva 420 000 nya medarbetare de kommande åtta åren. Och med tanke på åldersstrukturen i regionen utgör vi inget undantag, tvärt om. Här kommer en än större andel 40-talister, och snart 50-talister, gå i pension framåt 2020 och därefter.
Utmaningen blir i och med detta kanske större jämfört med i andra delar av Sverige. Eftersom länen i norr, eller så småningom regionerna, har en så pass hög andel äldre, ökar kraven ytterligare, både inom kommunernas äldreomsorg och i den somatiska vården. Jämfört med riksgenomsnittet ska en krympande andel av arbetskraftens kärna betala för detta via skattsedeln. Ytterligare ett dilemma i sammanhanget är att rekrytera arbetskraften som måste utföra de nödvändiga och efterfrågade tjänsterna.
Det är ibland som om där funnes något slag av förträngningsmekanism till förhållandet att vi alla åldras och dör, förr eller senare. Och när allt talar för att befolkningen inom bara tio år kommer att ha en väsentligt högre andel äldre, måste lokalsamhället planeras därefter. Frågorna handlar till exempel om hur vi bygger en äldreomsorg som är trygg för de äldre och samtidigt utgör en attraktiv arbetsplats för människor i arbetsför ålder. Och samtidigt vad som går att göra för att människor ska vara friska längre och därmed inte ha samma behov av vård- och omsorg.
Vad kan vi göra för att Sundsvall, Timrå, Ånge och andra kommuner, skall vara attraktiva för den arbetskraft vi kommer att behöva så förtvivlat väl?
Det handlar om allt från goda skolor, möjligheter till bra boende, tillgång till samhällelig service och ett utbud av kultur- och nöje.
Man kan tycka att detta inte skulle vara ett problem eftersom många kommuner i till exempel Medelpad och Ångermanland har relativt hög arbetslöshet. Problemet är omöjligheten i att ersätta pensionerade lärare, undersköterskor, stadsplanerare, förskolelärare och tandläkare, eller vad det nu kan vara, men människor som saknar utbildning.
Rätt kompetens måste till för att möta en ökande efterfrågan och här kan vi inte nöja oss med att ropa på statlig hjälp. Både på kommun- och landstingsnivån måste man redan nu överlägga om det som komma ska. Frågorna som få i dag tycks vilja diskutera - kanske saknas insikt - måste upp på den politiska agendan.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 26 jan 2012 01:05 Protes-(tant) (Ej registrerad)
I grunden en sansad reflektion men frågan är ju inte helt enkel då många anställda inom hemtjänsten, liksom inom många andra kommunalt egen regi bedrivna verksamheter, inte haft tillfälle att kunna byta arbetsgivare.
Om man då möjligen undantar andra kommunalt bedrivna hemtjänst områden.
Vad håller då tillbaka utvecklingen för att kunna locka mer välutbildad och attraktiv arbetskraft??
Lön?? Ja, självklart men hur skall det med fötterna visa att man inte är nöjd då de anställda i praktiken är inlåsta utan alternativa (läs privata hemtjänstföretag).
Kommunal som fack vill ju inte ha ngt konkurrerande fack på sina domäner så de håller tillbaka allt de kan mot privata alternativ.
40,50 och 60-talisterna kommer inte att sitta still som tidigare generationer gjort.
Skrivet 26 jan 2012 11:30 Valle Valium (Ej registrerad)
Spelar ingen roll hur många platser det behövs så länge som kommunerna satsar på Attendo, Carema och bemanningsbolag så blir det tjänster med som mest 75% av heltid men mer vanligt är halvtidstjänster.
Halv liten lön är inte lösningen till någon arbetslös människa. Kommunerna har makten men ser på människan ungefär som om männinskan blivit en robot.
Skattesmitare som Attendo och Carema samt lurendrejande bemanningsföretag har jag tyvärr givit upp hoppet om.
Protes-(tant):
Att kommunal håller emot beror på att privata företag inte räknar in nattjour timmar i arbetstiden. Privata företag kräver arbetsnärvaro över natten och utan att den tiden räknas in i arbetstiden.
I praktiken betyder det att personalen måste arbeta tillbaka hela sin semesterförmån. Det är stenåldersfasoner!