Att den höga arbetslösheten är ett av de största samhällsproblemen i Sundsvall – och i hela landet – är väl känt. Särskilt utsatta är unga, människor med funktionshinder och invandrare.

I dag kan ST på nyhetsplats berätta om vad den blågröna majoriteten – med Hans Forsberg (C), ordförande för Nämnden för arbetsmarknad, vuxenutbildning och integration, i spetsen – vill göra för att försöka komma till bukt med problemen.

Från statligt håll finns resurser avsatta till landets arbetsförmedlingar för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men det finns ett krav på en motprestation för att få tillgång till dessa pengar. I Sundsvalls fall så har pengarna därför, obegripligt nog, under en rad av år inte utnyttjats till fullo. Motkravet är nämligen att det måste finnas en part – till exempel kommunen, men det kan även handla om privata arbetsgivare – som anställer en person som är berättigad till stöd. Arbetsförmedlingen lyfter då en betydande del av lönekostnaden. Det kan sägas vara en så kalla "win-win situation".

Nu vill Sundsvalls kommun låna 20 miljoner kronor årligen ur budgeten för socialbidrag för att skapa ett antal anställningar – ungefär 600 stycken talas det om – inom kommunen. Detta för att kunna använda mer av de statliga medlen. Det är väl värt att pröva om denna väg är framkomlig. För en begränsad grupp arbetslösa är passivitet kanske inte skadligt om man med det menar tillfälliga svackor under tiden mellan ett jobb till ett annat. Men för de som står långt ifrån arbetsmarknaden är kanske inte en lågkonjunkturen det huvudsakliga problemet.

Enligt det räkneexempel som har gjorts så ska Sundsvalls kommun i slutändan tjäna avsevärt på dessa transaktioner. 60 miljoner i utgifter på tre år ska generera 131 miljoner i besparingar, enligt preliminära beräkningar. De potentiella vinsterna är stora. Förutom det uppenbara, att ett antal arbetslösa får jobb med lön istället för ersättning (må det vara a-kassa eller socialbidrag), så går det att tänka sig fler vinster. Till exempel att skatteintäkterna liksom den enskildes köpkraft ökar; att kommunens kostnader för socialbidragen minskar eller att integrationen förbättras. Det är känt sedan länge att arbete är en viktig nyckel för att ge invandrade personer en möjlighet att bli en aktiv del av samhället.

Det är inte heller orimligt att tänka sig att dessa personers psykiska och fysiska hälsa också kan påverkas. Det är nedbrytande att år efter år passiviseras och gå utan jobb. Sambanden mellan långvarig arbetslöshet och ökade svårigheter att hitta tillbaka till arbetsmarknaden är väl belagda.