Att anteckna med penna och papper är en färdighet som knappast kommer att upphöra att existera, hur många datorer, smarta telefoner, läsplattor och nya tekniska innovationer världen än begåvas med. Det är nog heller ingen som på allvar ifrågasätter detta förhållande

I det sammanhanget framstår utbildningsminister Jan Björklunds (FP) utspel om att barn ska lära sig att skriva med penna, och inte på elektronisk väg, tämligen märkligt. Idén går måhända hem hos en del men det är faktiskt ett ganska inskränkt förslag. Det viktiga är att barn lär sig att läsa och skriva bra – om detta sker först med penna eller en så kallad läsplatta torde vara ointressant. Barn kommer ändå att i sinom tid lära sig både att läsa och själv krafsa ner handskrivna bokstäver, samt att läsa och skriva bokstäver och ord på skärm.

Björklunds utspel är också ett uttryck för det som på krångligt affärsspråk brukar kallas för "micro management." Det vill säga att högsta ledningen ska kontrollera allt ända ner till detaljnivå. Det är knappast en utbildningsministers uppgift att tala om för lärare och pedagoger exakt hur de bäst lär ut de basala kunskaperna till små barn.

En av poängerna med friskolereformen på 1990-talet var just att alternativa pedagogiska metoder skulle kunna få prövas. Vill regeringen och Jan Björklund frångå denna princip?

Och vad kommer härnäst?

Ett statligt påbud om att den liggande stolen måste användas i matematikundervisningen – eller att korsstygn är det enda sätt att sy som utbildningsdepartementet accepterar i textilslöjden? Eller, att gymnastiklärare måste lära ut dykstilen när barnen ska hoppa höjd?

I går kunde ST på nyhetsplats berätta om Kyrkmons skola där man använder just läsplattor för att i första klass lära barnen att läsa och skriva. Lärarna anför bland annat argumentet att små barns finmotorik inte är tillräckligt utvecklad för att på ett effektivt sätt skriva med penna det första året i skolan. Om detta stämmer eller inte finns det säkert pedagoger som tvistar – det viktiga här är påpeka att det är bra att det finns en utveckling och en vilja att försöka finna nya, förhoppningsvis bättre, vägar för barn att lära sig att läsa och skriva.

Jan Björklunds "vi ska göra som vi alltid har gjort"-argumentation ger vi inte mycket för.