Näst den allmänna rösträtten är rätten till dagis en av 1900-talets största jämställdhetsreformer. Istället för att bli försörjda av män, eller vara beroende av grannar och släkt för barnpassningen, kunde kvinnor söka sig ut på arbetsmarknaden. Egen försörjning ger frihet och valfrihet. Även om vi i dag ser barnen som bådas ansvar finns en uppenbar koppling mellan barnomsorg och jämställdhet på arbetsmarknaden.

Bland ensamstående småbarnsföräldrar är det fortfarande vanligare att barnen bor hos mamma än hos pappa. Frånvaron av barnomsorg på obekväm arbetstid drabbar framförallt mammorna. Men utöver att vara en jämställdhetsfråga är rätten till så kallat nattis en ekonomisk fråga. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är barnomsorg en garanti för att även föräldrar kan arbeta, försörja sig och bidra till landets skatteintäkter.

Trots att allt fler arbetar på obekväm arbetstid erbjuder inte ens hälften av kommunerna barnomsorg på dessa tider. 1,75 miljoner svenskar, och drygt var tredje småbarnsförälder, arbetar på obekväm arbetstid, en ökning med 350 000 på bara fem år. Om dagis stänger klockan fem får man förlita sig på vänner och släktingar.