Socialdemokraternas nye partiledare, Stefan Löfven, får ofta beröm från de näringslivstoppar som förhandlat med honom när han var ordförande för fackförbundet IF Metall. Det brukar betonas att han förstår näringslivets villkor och att han är insatt i de näringspolitiska frågorna. Det är utmärkt.

För är det på något område där regeringen behöver nagelfaras av en aktiv opposition, så är det på näringspolitikens område. Det har varit mycket tal om att förbättra villkoren för företagare och entreprenörer, men väldigt lite har hänt.

Löfven har försökt ta politiska poänger genom att påpeka att näringslivet inte är något särintresse, något som statsminister Fredrik Reinfeldt tidigare påstått. Kanske kan tilläggas att Löfvens inställning inte överraskar. Han var ju själv, fram till för bara några veckor sedan, företrädare för ett särintresse som vill utmåla sig som ett allmänintresse.

Nåväl, vad man än anser om detta så är det odiskutabelt att det privata näringslivet är ytterst viktigt för hur Sverige ska klara sig framöver. Utan ett framgångsrikt näringsliv kommer vi heller inte att kunna ha samma höga välfärdsambitioner som vi historiskt haft.

Förhoppningsvis blir den gamle svetsaren Stefan Löfven en svetslåga i baken på regeringen vad det gäller näringspolitiken.

Flera av de kloka beslut som fattades på 1980- och 1990-talet lade grunden för en god tillväxt under en lång rad år. Förhoppningsvis kan riksdagen under den nuvarande mandatperioden lägga grunden för en framtida tillväxt genom lika framsynta reformer.

För småföretagens del handlar det mycket om att röja upp i regeldjungeln. Överdriven administration och byråkrati är extra kostsamt för just små företag. Därtill så bör de så kallade 3:12-reglerna, som berör hur företagare beskattas, reformeras. Och skyddsnätet för egen- eller småföretagare måste förbättras.

Och talar vi om större, forskningsintensiva, företag – som Astra Zeneca för att ta ett aktuellt exempel – så handlar det mycket om att se till att rätt personal finns att tillgå. Förutom satsningar på utbildnings- och forskningsområdet så är det en fråga om att skapa ett skattesystem som ger företagen möjligheter att anställa de allra bästa forskarna – den så kallade expertskatten.

Att skapa förutsättningar för att svenskt näringsliv ska vara konkurrenskraftigt också i framtiden torde ligga i alla partiers intresse. Vi hoppas därför på breda, blocköverskridande diskussioner om hur näringspolitiken ska kunna vässas.