Sänkningen av restaurangmomsen är utan tvekan Centerpartiets förtjänst. Partiet slogs i valrörelsen för billigare räkmackor och när Alliansen säkrat regeringsmakten kunde mångmiljardreformen bli verklighet. Mycket riktigt kostade årets första lunch 82 istället för 84 kr. Första miljonen är ju värst så bara att tacka och ta emot! Eller hur var det nu?

Det fanns en tanke med högre moms på restaurangbesök än på livsmedel i en matvarubutik; Att den mat som behövs för överlevnad ska beskattas lättare än den som köps för guldkant på tillvaron.

Det är dock inte justeringen av restaurangmomsen i sig som frustrerar när Annie Lööf och Eskil Erlandsson gör besök på Pizza Hut och Max för att uppmuntra företag som nu sänker priserna. Visst är det trevligt med sänk skatt och rimligt att det kostar lika mycket att äta på plats som att från samma restaurang få maten i en papplåda. Döma av antalet utannonserade arbeten så låter dessutom de lydiga storaktörerna i restaurangbranschen nyanställa.

Vad som är anmärkningsvärt är att Centerpartiet, som gör stor affär av att kalla sig ett liberalt parti, gång efter annan profilerar sig i förslag kring hur människor ska använda sina egna pengar. De av en bred allmänhet kramade ROT- och RUT-avdragen som två införda alliansreformer och RIT-avdraget (för IT-tjänster i hemmet) och bosparkonton ytterligare två som Centerpartiet och Annie Lööf saluför. Jag ser inga problem i att privatpersoner oftare anlitar IT-tekniker och oron för det låga sparandet i Sverige delas. Däremot finns anledning att betvivla om avdragspolitik är effektivare och mer prioriterat än sänkningar av inkomstskatt eller exempelvis riktade anslag till kommuner och landsting för att stärka skola och vård.

Varje nytt avdrag för med sig administration, kryphål och svårförsvarbar gränsdragningsproblematik; Beskärning av äppelträdet står osubventionerat medan busken bredvid självklart får sig en slant. Läxläsning för barn kvalar inte in till RUT-avdrag, om det inte fiffigt paketeras som ambitiös barnpassning då det är fritt fram.

Försök att styra människors beteende och konsumtion är inte negativt i alla lägen. Dock är det vad borgerliga politiker under årtionden anklagat socialdemokratiska kollegor för. Annat än snyggare retoriskt omslagspapper ter sig innehållet likt.

Ska reformer av detta slag hålla vad de lovar ska priserna ner och tillräckligt många tycka att de där kronorna är tungan på vågen för fler uteluncher. Annars är det företagen som kammar hem värdet av momssänkningen (eller subventionen i fråga om RIT/ROT/RUT).

En två kronor billigare lunch gör att var 40:e är gratis. Frågan är om miljarderna – samt den förmodligen ganska stora delen av Centerpartiets förhandlingsutrymme i regeringen denna mandatperiod – hade kunnat användas med större effekt.