Vad skall vi egentligen ha livsmedelsverket till (detta alldeles bortsett från att det sorterar under jordbruksdepartementet i stället för vad som vore rimligare, nämligen socialdepartementet)?
Ty så har det skrivits att Livsmedelsverket "arbetar i konsumenternas intresse" och "för säkra livsmedel". Ändå har Livsmedelsverket inte gjort något för att förbjuda de industriellt framställda transfetterna som har bevisats vara utomordentligt ohälsosamma. Man tycks lita på att tillverkarna på egen hand skall byta ut transfetterna. Det tycker jag är minst sagt konstigt då marknaden fortsätter med det marknaden tjänar pengar på.
Tvärtom är det i Danmark som är en förebild genom sitt förbud mot transfetterna.

Ändå var helgens stora medicinska larm, det om att de industriellt framställda transfetterna fördubblar risken för att kvinnor skall drabbas av bröstcancer, inte det första. Andra studier pekar ut transfetterna som något som i stor utsträckning ökar risken för att dö i hjärt- och kärlsjukdomar. Därför framstår det som extremt märkligt att en myndighet, som bland annat har till uppgift att bedöma olika risker på livsmedelsområdet, tycks ta så lätt på problematiken. En livsmedelstillverkare behöver ju inte ens redovisa att industriellt framställt transfett används i en produkt. Varför?

Detta förhållande gör det minst sagt svårt också för medvetna konsumenter att på egen hand upptäcka förhållandet. Det räcker till och med att tillverkaren av en vara på innehållsdeklarationen anger att innehållet består av "delvis härdat fett" - men mängden behöver inte anges.
I sammanhanget måste vi också ha klart för oss att det så att säga finns fett och fett. Det är så att transfetter finns också i naturliga produkter som grädde, smör och kött. Men faktum är att det industriellt framställda transfettet, har en väsentligt annorlunda uppbyggnad än naturligt fett. Ett förhållande som kan förklara varför de industriellt framställda transfetterna är så farligt
För livsmedelsverket tycks dock kampen mot fettkonsumtion, oavsett slag eller ursprung, vara det viktigaste. Målet är minskad fettkonsumtion, trots att allt mer pekar på att boven bakom fetmaepidemien i västvärlden inte är det animaliska fettet, utan förhållandet att vi äter för mycket - och framför allt alldeles för mycket kolhydrater.

I den vettlösa jakten på det alldeles naturliga intaget av animaliskt fett som människan levt på och av i hundratusentals år har vi de sista 20 till 30 åren i stället ökat intaget av kolhydrater. Resultatet är att vi blivit fetare och sjukare i en aldrig tidigare skådad omfattning.