Ett nytt EU-val är i faggorna, och då vet alla vad som väntar: reklam och diverse utspel för att få igång ett ökat EU-engagemang.

I kampanj efter kampanj är budskapet detsamma: Folk måste inse att det är viktigt att rösta till EU-parlamentet.

I sak håller jag förstås med, jag har själv skrivit ett antal artiklar med det budskapet. Skickliga, smarta parlamentariker kan påverka politiken. Kruxet är bara att det är lätt att uppmana folk att rösta – svårare att förklara exakt vad som står på spel.

Om väljarna ska känna engagemang måste debatten hållas vid liv också i perioderna mellan valen. Här har journalistkåren ett stort ansvar. Trots att besluten i EU får genomslag i inrikespolitiken är det sällan som det dagliga arbetet i kommissionen eller parlamentet får stort utrymme.

Men den bristande uppmärksamheten beror också på politikerna. I dagsläget är det bara tre månader kvar till valet, men för den politiskt intresserade är det fortfarande svårt att reda ut exakt vad kandidaterna vill genomdriva.

Efter att ha gått igenom ett antal partiprogram är jag benägen att hålla med Expressens Sakine Madon, som nyligen anklagade de unga kandidaterna för att spotta ur sig ruskigt fantasilösa floskler.

I retoriken finns gott om breda, intetsägande frågor. En snabb koll genom ett antal hemsidor får fram att Centerns andreman på listan, Kent Johansson, vill ha mer samarbete när det gäller miljö och klimat. Trean, Abir Al-Sahlani vill in för att EU bidrar till en fredligare och bättre värld.

Kristdemokraten Ella Bohlin vill stoppa snuset. Socialdemokraten Ardalan Shekarabi har gjort sms-lånen till sin hjärtefråga.

Men det är väl knappast snuset, sms-lånen – eller ens världsfreden – som kommer att få förstagångsväljarna att masa sig iväg till vallokalerna?

I andra fall väljer kandidaterna tyngre profilfrågor, men då kan problemet istället vara att de vill driva dem på fel nivå. I år tycks många inrikta sig på sociala frågor, som abort och prostitution.

Kristdemokraternas kandidat Tuve Skånberg förklarar i en debattartikel i Världen i dag att han vill straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel. Miljöpartiet har en liknande målsättning inskriven i sitt program.

Sociala frågor är angelägna och engagerande, det råder det ingen tvekan om.

Men vill kandidaterna verkligen att EU ska besluta i känsliga värderingsfrågor? Mellan raderna skymtar en övertro på att svenskarna kommer att kunna övertyga resten av Europa med sina rationella argument. Om frågan förs upp på EU:s agenda kan resultatet istället bli det motsatta: att lagen kandidaterna vill sprida urvattnas.

Visst kommer det bli debatt också i vår, visst kommer kandidaterna att synas. Men om målet är att få igång intresset borde kandidaterna bli tydligare, tuffare och rensa bort fluffet.