Ska detta bli dagarna då vi i Sverige en gång för alla helt glömmer vårt ursprung?

Nu har vi förstört miljön, och tror att vi kan för att rädda den, men samtidigt så tar vi saken i akt att försöka utrota den grupp som finns kvar av det mänskliga släktet som fortfarande har kvar den lilla insikten att man ska beskatta naturen så som vi gjort sen vi reste oss på två ben.

När en del av vårt samvete och vetenskapen gjorde att vi lämnade jaktkulturen lämnade vi också vår tid som människa här på jorden, dagen vi lämnade naturen åt sitt öde, när vi inte längre ville ta ansvar för den påverkan vi haft de senaste 40000 åren. Människan har varit "nöjesjägare" sen födseln.

Men nu vill vi lämna allt, för vårt samvete får oss att tro att det är det rätta, vårt nu mer allt längre avstånd från naturen har fått våra känslor att tro att det är det tekniska och materiella som gör oss lyckliga och naturliga, det är med dessa ting vi ska rädda människan som art och övriga arter här på jorden. Varg jakten var ingen masslakt, hur kan man påstå nåt sådant?

27 stycken är väl ungefär det antal vildsvin som blir påkörda varje dag, 27 vildsvin mot sex miljoner bilar.

Vargarna föryngras och blir fler, att det finns färre än 300 vargar i Sverige efter jakten är knappast troligt, det kommer även inventeringen att visa efter aktuella jakten.

Vad är det med människor som tror att jägarna gör något dåligt mot naturen? Har de som allt fler fallit i tron att det hon gör på dagarna gynnar djuren i stora loppet? Bloggar, äter mikromat och åker bil?

Det är med stor sorg jag snart kan konstatera att människan inte längre vill vara människa utan kommer falla på eget grepp ner i jordens avgrund.

På grund av att vår uppfinningsrikedom och vårt samvete gjorde att vi satte djuren i första rummet i tron att vi gjorde gott när vi i själva verket blåste både oss själva och djuren.

Våra känslor förde oss på ett sidospår i utvecklingen som till slut skulle bli vår och naturens död. Vår art tog en gång i historien, då vi precis lärt oss gå, ett sidospår och blev vegetarianer, den arten levde inte länge. Den som senare skulle bli homo sapiens var den som insåg att den var ett med naturen och även började äta animalisk föda. Som sen dess har varit med och påverkat naturen både på gott och ont ska sägas. Jakten på varg följer våra innersta instinkter. Skäms du över att vara människa måste du nog se över din situation och kliva på ett annat tåg för du kan aldrig radera dina gener. Vår instinkt säger att ta bort det som hotar din existens, nu har vår industriella värld tillsammans med vårt samvete gjort att vi inte nödvändigtvis måste radera våra konkurrenter, men fortfarande finns instinkten att hålla de på kontrollerad nivå, och så vill vi också ha vargen. Om nu vargen var spridd över hela landet med 300 individer så hade inte problemet vare lika intensivt, bara lite allmännare, men nu är det några tusen som ska ta hand om hela populationen, där de i generationer bedrivit jordbruk, jakt och fiske. Precis som vi alltid gjort.

Kan man inte acceptera dessa människor så måste man ha svårt att acceptera människan som art och då fundera på vad som är värst? Att inte acceptera vargen eller att inte acceptera sig själv? Ett svårt val där resultatet kan bli att vi inte accepterar oss själva och försvinner.

Det finns de som säger att de skäms över jägarna, jag säger jag skäms över människan som hatar sig själv.

Peter

Jägare mitt i naturen