Så har då återigen egoismens och girighetens fula tryne visat sig hos en alltför stor del av landstingets förtroendevalda politiker och deras tjänstemän. När det börjar komma till medborgarnas och väljarnas kännedom om deras agerande med våra skattemedel, drar man ihop en samling S-märkta politiker i Härnösand för en stunds inbördes beundran över en kopp kaffe och som vanligt producera ett ytterst intetsägande dokument som presenteras på tidningarnas insändarsidor. Snömos var det viss någon som kallade det.

Som vanligt är det regeringens fel och alla andras fel att det gått så snett som det gjort. Ingen som helst självkritik alltså.

Tyvärr har jag väl legat lite efter i tidningsläsningen, eftersom jag i tur och ordning besökte vårdcentralen i Söråker, skickades med ambulans till Sundsvalls sjukhus, genomgick omfattande undersökningar och vård varefter jag blev utskriven för vidare kontroller och behandling på vårdcentralen.

Under hela denna resa fick jag möta människor med otrolig värme, omtänksamhet, empati och inte minst professionalism, var och en inom sitt område. Från lokalvårdare undersköterskor och uppåt. Men ingen framförde några klagomål, gnällde eller visade otålighet, trots att samtliga sprang som skållade råttor för att hinna med. En hade inte ens hunnit äta lunch (det är väl en lagstadgad rättighet, eller?)

Hur man dessutom med ett leende kan möta och hjälpa sjuka patienter som klagar på smärtor, kräks, gör på sig, byta kläder, bädda om och så vidare är för mig en gåta.

Vår högavlönade sjukhusdirektör samt större delen av våra landstingspolitiker borde handgripligen praktisera inom alla sjukvårdskedjans områden innan de ska få förtroendet att styra över våra skattemedel.

Spara var tydligen ett oavvisligt krav. Men hur har vi hamnat i den här situationen? Och var ska besparingarna göras?

Jag skulle gärna vilja se en numrerad prioriteringslista över vad landstingets/våra skattepengar går till. Kostnaden för varje del.

Här kan vi snart se hur många miljoner som går till det som inte har med vård och omsorg att göra.

Var hamnar till exempel kultur, sponsringar, representationskostnader, landstingshus, och dess personal kostnader?

Så tillbaka till den rådande situationen.

Vem bär ansvaret för att man anställer en sjukhusdirektör som redan har en full tjänst och ges ytterligare en enorm summa pengar plus dyrbara extra förmåner? Hur många arbetstimmar gör vederbörande per dygn? En man som tydligen inte har den ringaste kunskap om vården och som totalt saknar empati för vanliga människor? En man som inte ens betalar skatt i den kommun/landsting som försörjer honom?

Vem bär ansvaret för den delegerade beslutanderätten att anställa olika konsultföretag för mångmiljonbelopp, fallskärmar, bonusar och andra förmåner för våra skattemedel?

Ingen av de nyss nämnda personerna tar något som helst ansvar för hur situationen kommer att se ut sedan de kvitterat ut sina enorma arvoden. De har gjort sina Alexanderhugg och lämnat arena med en rejäl penningpung på skattebetalarnas bekostnad.

Tänk vad många lokalvårdare, undersköterskor, sjuksköterskor och annan nödvändig person vi kunnat få för dessa miljoner.

Det vore kanske inte helt fel om Uppdrag Granskning synade den uppkomna situationen inom Västernorrlands läns landsting. Ett kan vi i alla fall konstatera. Politikernas undanflykter och bortförklaringar är minst sagt genomskådade. Det här kommer tyvärr att skada det Socialdemokratiska partiet för lång tid framöver. Branting, Per Albin, Erlander, Palme och gubbarna skulle rotera i sina gravar om de i dag kunde se vad som skett med deras parti. För inte har väl de nuvarande sossepolitikerna lärt sig på Bommersvik hur man försnillar skattemedel? Möjligen har man fått tips om hur man undviker att svara konkret på väljarnas och journalisternas frågor.

Tore Nordvall

Pensionär