Det börjar bli tyst om vad som är på gång inom sjukvården i Sundsvall. En bedräglig och farlig tystnad, för även om man har backat något vad gäller storleken på den summa som ska sparas, från 235 till 197 miljoner så kvarstår det faktum att 600 personer ska mista sina jobb på Sundsvalls sjukhus. Redan det är 100 fler än det ursprungliga förslaget som chockade oss i våras.

Vi kan vara säkra på att om det inte vore för de omfattande protester som hittills ägt rum på gator och torg och i media, så skulle vansinnesfärden mot vårdslakt ha fortsatt. Nu har det totalt inkompetenta konsultbolaget Mantec, som inte har något som helst hum om vad sjukvård är, äntligen stoppats, och får nöja sig med de dryga 50 miljoner dess hejdukar hittills har tömt landstinget på, medan de raserat sjukvård i hela länet.

Ett landstingsråd har fått gå, en personaldirektör hunnit komma och gå och få med sig cirka 75000 kronor för fyra dagars ickejobb, men det är ännu ingen seger vunnen för sjukvårdens framtid i Sundsvall. Hotet kvarstår mot alla de 600 som står i tur att avskedas, som i stället för att vårda sjuka, rehabilitera människor efter genomgångna sjukdomar eller olyckor, genomföra undersökningar, stötta de som fått svåra diagnoser, hjälpa, trösta finnas till den sista stunden i livet för en del… Dessa ska i stället bli arbetslösa eller kanske tvingas lämna Sundsvall, om de kan, i hopp om arbete någon annanstans. Många har satsat flera år på att utbilda sig för ett viktigt och krävande jobb, och dragit på sig skulder för det.

Det finns inga vinnare på en sådan här politik. Inte patienterna, självfallet inte vårdpersonalen, vare sig de får behålla jobbet eller ej, inte patientsäkerheten, tillgängligheten, vårdgarantin – eller ens samhället i stort. Arbetslöshet kostar. Arbetslöshet är slöseri med människokraft. Det blir bara någon annan del av samhället, som ska bidra till de arbetslösa, som tvingas till passivitet i stället för att utföra ett arbete som det finns stort behov av. Det saknas ju knappast efterfrågan på vård. Och köerna kommer att växa än mer. Vad händer med vårdgarantin? Hur mycket pengar kommer det att kosta landstinget framöver för alla som inte får vård inom garantin utan söker sig till andra landsting?

Vi uppmanar återigen politikerna i landstinget att kräva tillbaka de pengar staten dragit in under senare år. Detsamma gäller inom kommunen, där ju också neddragningar sker både vad gäller vårdplatser och personal. När kommunens distriktssköterskor inom hemsjukvården sades upp har bara en del fått anställning på vårdcentralerna.

Var ska de sjuka vårdas?

Varför inte ställa frågan till regeringen vad som egentligen menas med arbetslinjen? Rimmar den med alltför snäva budgetar i kommuner och landsting så man tvingas avskeda personal i tusental runtom i landet? Rimmar det med skattminskningar på hittills uppemot 100 miljarder bara de senaste åren?

Per Johansson

Sjuksköterska

Eva rudström

Distriktssköterska

Kontaktpersoner för nätverket Rädda Vården i Sundsvall