På tal om kalla lägenheter som vi läste om för någon vecka sedan, och som många tycks ha problem med. Ena halvan av lägenheten som vi bor i sedan cirka tre månader tillbaka, har en golvtemperatur på mellan fyra och sju grader, beroende på vädret ute.

När det var som kallast vid jultiden mätte vi en golvtemperatur på två minusgrader.

Hyresvärden kanske bryr sig förvisso, men de rätta åtgärderna är ej vidtagna, av kostnadsskäl

förstås, och ett par försök är gjorda, till exempel isolering bakom en garderob där det blåste in kyla och lite insprutning av silikon längs golvlisten, men det bidrog ej med någon mätbar förändring av temperaturen vid golvet.

Vi väntar fortfarande på att få det varmare, (18-20 grader är vad som gäller) med kalla fötter och värk i ben och rygg sedan tidigare lär det inte bli bättre att bo så här.

Att behöva gå omkring med tjocka strumpbyxor, yllesockor, benvärmare, fårskinnstofflor med filtsulor i för att inte frysa inomhus är inte acceptabelt.

Så ska det inte vara i ett plusboende dessutom, där människor i regel är äldre och har olika krämpor. Reglering och kompensering genom återbetalning av hyreskostnad är vad alla instanser,

(miljökontor, hyresnämnd och förvisso Sverker Ottosson kan intyga) anser vara på sin plats.

Vi alla som bor och betalar full hyra ser fram emot en varmare innetemperatur, som vi har rätt att förvänta oss innan nästa vinter… Brrr!

Kalla fötter men ett varmt hjärta