Kjell Lönnå gör så rätt i att prioritera en permanent utescen på Norra Berget som det viktigaste i ett lyft för stan; en fast scen på kanske 12 gånger 15 meter med tak och toaletter, vatten och avlopp, dusch och loger.

Det skulle locka till många fler uppträdanden av skiftande slag än vad nu är fallet, eftersom det är så fruktansvärt dyrt och omständligt att bygga en scen för endast en eller ett par föreställningar. Det rör sig om cirka 100 000 kronor, ljud och ljus oräknat. Dessutom skulle attraktionsvärdet öka betydligt beroende på att det inte finns så många kompletta utescener i Sverige i dag; Borgholms slottsruin, Eskilstunaparken och Furuvik är några exempel av de relativt få som finns.

Om Sundsvall hade den här scenen skulle vi kunna ta hit världens förnämsta Beatlesband, The Bootleg Beatles från London, kanske tillsammans med vårt slagskepp Nordiska kammarorkestern, då skulle vi kunna erbjuda Sundsvallsborna en tysk-amerikansk högklassig produktion med Michael Jacksons musik, och då skulle en flertusenhövdad publik kunna sjunga med i The Solid Silver 60's greatest hits, allt i den svala men fortfarande varma sommarkvällen.

Tanken svindlar när man tänker på alla de möjligheter en fast scen på Norra skulle kunna betyda. Vad folk det skulle kunna bli där uppe med ett levande berg, som det var en gång för länge sedan, när jag som Härnösandspojk med klassen fick ta tåget till storstaden Sundsvall och storögt betrakta undret Skvadern som fanns på det mäktiga berget.

Gunnar Åsard

Konsertarrangör och Sundsvallsbo i själ och hjärta