Det är alltid kvinnorna som ska bära tyngsta lasset. Jag tycker ofta att det är just kvinnorna som får bära hundhuvudet oavsett om det är en skilsmässa, ett samboförhållande som går i kras eller som i fallet när ST skrev om misshandlade kvinnor. Varför ska de vara på det sättet att mannen i de flesta fall ska vara den som går segrande ur striden? De misshandlade kvinnorna måste få ett bättre skydd i tanke på den ekonomiska biten som för övrigt är en otroligt tung börda. Att dessutom behöva brottas med de sociala myndigheterna för att få något (bistånd) som de har rätt till, är rent ut sagt skandal.

Vilken sårad, slagen och ensam kvinna orkar kämpa för sin rätt? Jag beundrar alla som jobbar och kämpar för att hjälpa dessa sargade kvinnor. Kvinnojouren gör ett fantastiskt arbete men jag kan tänka mig att de har mer de skulle vilja göra. Men saknar såklart pengar. Kanske är det dags att tänka om och att myndigheterna tar sitt ansvar. Kanske är det någon annan, med mer kompetens som ska göra bedömningen om ekonomisk hjälp till kvinnorna. Kanske ska det finnas en myndighet som betalar ut pengar i väntan på skadestånd. Som alla vet så går dålig ekonomi och dåligt mående hand i hand vilket i sin tur kan leda till andra bekymmer.

Vad gör vi här i Sverige för våra sargade kvinnor? Blundar gör nog de flesta.

Nu har vi en kampanj i Sverige som bygger på att samla in alla 50-öringar och pengarna som faktiskt ska gå till barn som har det svårt i vårt land. Jag säger som Fylking: Äntligen!

Jag beundrar den som stred för att genomföra den kampanjen, kanske var det en kvinna.

Kvinnofrågor är något som ligger mig varmt om hjärtat, att det är 2010 är ibland svårt att förstå med tanke på hur långt vi har kommit i frågor om jämlikhet, jämställdhet.

Tack för ordet