Naturvårdsorganisationerna i viltförvaltningsdelegationerna i Gävleborgs-, Jämtlands- och Västernorrlands län har genom en skrivelse till Naturvårdsverket och länens länsstyrelser begärt att vargparet i Haveröreviret undantas från en eventuell kommande licensjakt på varg i vinter.

Inom våra län och över länsgränserna rör sig ständigt individer av olika rovdjur. Bland dessa finner vi Sveriges nordligaste revirmarkerande vargpar i Haveröreviret. Reviret sträcker sig över Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands länsgränser, det är beläget utanför renbetesområden och utgör på så sätt den yttersta fronten av marker som enligt riksdagsbeslut får hysa varg. I de politiska målen eftersträvas nämligen en geografisk spridning av varg endast utanför renskötselområdet.

I Jämtland och Västernorrland fick licensjakt på varg inte bedrivas 2010, medan det var tillåtet i Gävleborgs län. I samma stund som detta skrivs pågår planeringen av ytterligare licensjakt på varg.

Risken är överhängande att det blir vargjakt även i vinter.

Det är väl känt att naturvårdsorganisationerna tar avstånd från all licensjakt på varg som sådan, men eftersom vår kritik mot denna klingat ohörd ser vi oss nödsakade att agera särskilt när det gäller Haveröparet.

I januari 2010, biologiska mångfaldens år, stod många jägare med bössorna laddade längs länsgränsen Gävleborg/Västernorrland för att få chansen att skjuta de två individerna i Haveröreviret. Den gången klarade sig vargparet, men frågan är om de kommer att ha turen på sin sida under ytterligare ett kulregn. Blotta tanken på Naturvårdsverkets beslut ger oss knutar i magen och får tankarna att fyllas med oro.

Det känns tungt att skida fram i vargarnas revir med tankar som kretsar runt att djur – så vackra, symboliska och nödvändiga för ett fungerande ekosystem – snart riskerar att vara borta.

Att tillåta jakt i ytterkanterna av Sveriges vargpopulation känns helt förkastligt och urholkar direkt förutsättningar för att eventuella invandrare ska kunna få kontakt med en partner.

Vi förutsätter att den invandrade varghannen med familj i Galvenreviret fortsatt undantas från jakt. Vi som representerar naturvårdsorganisationerna i de tre länens viltförvaltningsdelegationer anser dock att även Haverövargarna måste fredas från jakt. I denna, på så många sätt kontroversiella fråga, måste andra intressen och värderingar än jägarnas få råda.

Inom Haverörevirets gränser har syn och spårobservationer av våra fyra stora rovdjur björn, varg, järv och lo gjorts på en yta av två gånger två kilometer, här finns också kungsörn.

Just i detta område finner vi Sveriges största population av skogsjärvar. Järvar är till stor del asätare och vargparet är viktiga kadaverleverantörer i det här området.

Med hjärta och respekt för den svenska naturvården känns det rimligt att ifrågasätta och försöka motverka licensjakt på en rödlistad art som vargen. I dag är vargen kategoriserad som starkt hotad (EN).

Att tillåta ytterligare licensjakt förstärker hotbilden för vargens överlevnad och underminerar förutsättningarna för spridningen av friska gener inom vårt land. Eventuella valpar som föds i Haveröreviret kan utgöra så kallade stepping stones för invandrande vargar och är därmed värdefulla när det gäller att få in nytt blod i den svårt inavelsdrabbade svenska vargpopulationen.

Andreas Nordin

Regionansvarig för Svenska Rovdjursföreningen i Västernorrland och Jämtlands län

Maria Danvind

Naturvårdsorganisationernas representant i Viltförvaltningsdelegationen i Västernorrlands län

Karin Ericson

Naturvårdsorganisationernas representant i Viltförvaltningsdelegationen i Jämtlands län

Anders Ekholm

Naturvårdsorganisationernas representant i Viltförvaltningsdelegationen i Gävleborgs län