I Halland larmar länsstyrelsen om att man inte hinner med djurskyddskontrollen. Länsstyrelsen i Skåne får kraftig kritik från Arbetsmiljöverket eftersom inspektörerna inte får tillräckliga resurser att sköta sitt jobb. Länsstyrelserna i Västernorrland och Jämtland är JO-anmälda för att inte ha agerat i tid på anmälan om vanvård. De senaste åren har larm efter larm kommit om att djurskyddstillsynen inte hinns med. Men vad svarar ansvarig minister? Jo, att det ändå ska fungera!

Alla nyhetskonsumenter har mötts av nyheten om vanvårdade djur. Privatpersoner som samlat på katter eller hundar, lantbrukare som blivit sjuka och inte längre kunnat ta hand om sina kor, hästar som fått svälta… Ofta har det gått så långt att djuren hunnit dö eller varit bortom räddning när djurskyddsinspektörerna väl kommit till gården.

Sådana här fall är en fruktansvärd tragedi, såväl för människan som för djuren. Det är också en skandal för rättssäkerheten; människor ser uppenbart djurplågeri men upptäcker sedan att myndigheterna inte gör något åt det. Tack och lov finns det människor med handlingskraft och civilkurage: Upprepade gånger har en man i Östersund anmält en hundägare i sitt bostadsområde för grav misskötsel av sina hundar, men utan att länsstyrelsens djurskydd har agerat. Nu JO-anmäler mannen myndigheten för att missköta sitt uppdrag.

En annan privatperson har anmält länsstyrelsen i Västernorrland till JO, för att inte ha agerat efter ett larm om misskötta djur i Kramfors. Ett 30-tal djur hittades nyligen döda på gården. Anmälaren ska ha larmat länsstyrelsen om missförhållandena för över ett år sedan, utan att några åtgärder vidtogs.

 Nyligen rapporterade Hallandsnytt om de långa handläggningstiderna för djurskyddskontroller i länet. Granskningen visade att i 50 av 160 ärenden har de ansvariga på Länsstyrelsen tagit emot anmälan om misstänkt vanvård av djur men sedan väntat i över två månader innan man hunnit kontrollera tipsen. Detta har resulterat i att djur allvarligt vanvårdats och dött. Länsveterinär Dag Hultefors i Halland beskriver orsaken till att detta kunnat uppstå som en kamp om resurserna. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson svarar på kritiken med att de visst har tillräckliga resurser, och att de får nöja sig med det. Att 50 akuta vanvårdsfall bara i Halland inte har kunnat följas upp, med ett enormt lidande som följd, är alltså helt okej enligt ministern.

Men det är inte länsstyrelserna som ska lastas. Djurskyddsinspektörerna gör ett starkt arbete, men de räcker inte till. Hur kan en regering, som vill verka för ett starkt djurskydd, tillåta något sådant? Mer resurser tillfördes till länsstyrelserna i årets budget, vilket är positivt även om det kom sent. Men det räcker uppenbarligen inte, och om inte mer resurser tillförs till djurskyddskontrollerna kommer politikers ord om djurskydd snart att tömmas på sin innebörd och regeringen helt och hållet förlora trovärdigheten i denna fråga.

Eskil Erlandsson upprepar ständigt att djur ska ha det bra. Med nuvarande brister vad gäller djurskyddstillsynen känns jordbruksministerns ord tomma och kan uppfattas som ett rent hån. Upp till bevis, jordbruksministern! Innehållslösa ord räcker inte långt! 

Camilla Björkbom, förbundsordförande, Djurens Rätt

Åsa Hagelstedt, generalsekreterare, Djurskyddet Sverige

Lotta Gräsman och Ida Madsen, Djurens Rätt Gotland

Toni Whist, ordförande, Djurskyddet Gotland

Ingrid Persson, ordförande, Djurens Rätt Helsingborg-Höganäs

Gunnel Dirsäter, ordförande, Djurens Rätt Vänersborg

Siw Ågren, ordförande, Djurens Rätt Kalmar-Öland

Eva Norberg, ordförande, Djurskyddet Sundsvall

Lena Dirsäter, ordförande, Djurens Rätt, Jönköping

Ylva Wahlberg, ordförande, Djurens Rätt Umeå

AnnKristin Norman, Djurens Rätt, Vilhelmina

Gunnel Söderback, Djurens Rätt Västerås, Hallstahammar, Surahammar

Björn-Fredrik Tollin, ordförande, Djurskyddet Kronoberg

Catharina Lundberg, ordförande, Djurskyddet Malmö

Eva Lidén, ordförande, Djurskyddet Karlstad