Efter den senaste tidens turer kring Norra kajen-projektet är det tydligt varför Norrlandspojkarna drar sig ur med välfylld plånbok. Det går trögt med den ekonomiska bäringen av projektet.

Sundsvall har genom sitt politiska arv svårt att ställa om från ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle, trots det hyggliga läget bredvid Bottenhavet och kring två Europavägar. Den senaste tiden har vi mest gjort oss kända för spritsmuggling, knarkhärvor och att Sveriges mest skuldsatta område ligger här.

I botten ligger den låga utbildningsnivån tillsammans med skolans dåliga resultat. Regeringen drar nu dessutom in medel från Mittuniversitetet. Nu står hoppet i Sundsvall till konkurrensutsättning av offentlig verksamhet som till exempel hemtjänsten.

Frågan är om det räcker för att ge Norra kajen-projektet bäring? Mycket talar för att området snarare blir ett övergivet industrilandskap och att den tillväxt som orkar skrapas ihop kommer via den nya bron och Heffners där trafikflödet kommer att finnas.

Sundsvall är inte Stockholm, som nu växer med ett halvt Sundsvall varje år. Byggkranarna står tätt i huvudstaden. Dit söker sig många unga välutbildade och entreprenörer. Hus bygger man följaktligen inte med pengar. Hus bygger man med framtidstro.

Ute i världen blåser ekonomiska vindar som inte bara riskerar att placera Sundsvall geopolitiskt i utkanten av ett Stornorrland, utan också att i slutändan vår industri går förlorad. På Ortviken sitter man i dag i tankesmedjor och funderar om det verkligen är papper som man skall tillverka.

När Sundsvall växte som mest under sågverksepoken på den andra halvan av 1800-talet var det under liberalismens och kapitalismens införande i kombination med ny teknik som ångmaskinen. Tunadals sågverk var först med ånga 1849 och Sundsvall växte snabbt under Klondykeliknande förhållanden, när en stor mängd arbetskraft efterfrågades.

Förflyttar vi oss till centrala Detroit i dag möts vi av ett övergivet krigslandskap efter det att bilindustrin har lämnat in. Befolkningen i centrala Detroit har på kort tid gått från 2 miljoner till 700000 och över 70000 egnahem står övergivna, sönderslagna eller nedbrunna.

Numera handlar förmågan om kunskap och tjänster som via superkapitalism snabbt förflyttar sig dit marknaden befinner sig. Utanför Hong Kong ligger Shenzhen som på kort tid gått från 40000 till 13 miljoner innevånare. Shenzhen är Kinas svar på Silicon Valley

Sundsvall vill återigen bli Norrlands huvudstad. Hur skall det gå till i ett Norrland som krymper, där kunskap och tjänster väger tyngst? Situationen i Sundsvall i dag påminner i hög grad om Amerikabrevet och vi är alldeles för många som i det sönderfallande och tidigare förhärskande partiets hegemoni förväntar sig att det är någon annan som skall göra jobbet

Hur snabbt förändring och sönderfall kan gå till i Sundsvall kommer Jan Jörnmark som är docent i ekonomisk historia och berättar om på Kulturmagasinet den 31 januari. För oss som fortfarande tror och vill jobba på Sundsvalls och Norrlands möjligheter kan det vara väl använd tid att lyssna på Jan och se hans bilder om marknaden och den pågående globaliseringen.

Tommy Jansson

Medborgare

Sundsvall