Ålderism är en företeelse som är väl känd men som hittills saknat namn.

Ålderismen kännetecknas av att medelålders anser sig veta hur barn och unga är därför att de har en egen erfarenhet. De anser sig också veta hur äldre människor är, baserat på den roll de ser att äldre har i samhället. De vill helst hålla det egna åldrandet ifrån sig genom att göra det osynligt. De har därför skaffat sig trosföreställningar, attityder, normer och värderingar för att rättfärdiga sina fördomar mot och nedvärdering eller diskriminering av äldre.

Människor passerar i dag bäst före-datum vid 65 eller 67 år. Då lägger åldern en slöja över den kompetens som de förvärvat tidigare i livet. De blir inte lika mycket värda som tidigare. Följden blir att äldre förnedras, känner sig mindervärdiga och tappar livsglädjen. Därigenom förlorar samhället värdefull kunskap och kompetens.

Det är hög tid att ändra synsätt. De flesta kommer att vara friska och fungera utmärkt långt upp i åldern. Hälften av dem som föds i dag kommer troligen att nå sin 100-årsdag. Därmed blir det normalt att fyra generationer lever samtidigt. Framtidens samhälle måste organiseras så att alla får plats och har meningsfulla uppgifter.

Den som vill och kan fortsätta arbeta mister i dag det skydd och de förmåner som socialförsäkringssystemet ger alla andra som arbetar. Denna lagstiftning bygger på föråldrade tankar och den har inte hängt med det nya som sker i samhället. Det finns en ny lag mot diskriminering på grund av ålder. Den började gälla 1 januari 2009. Tyvärr har de flesta äldre inget stöd i denna lag eftersom den är begränsad till diskriminering i arbetslivet. Förslag finns om en utökad ny lag men beslut dröjer.

Maritta Selin

SPF Sveriges pensionärsförbund