Med 30 års erfarenhet inom den kommunala skolans lägre åldrar, som personal och flerbarnsförälder, vill jag kommentera Magnus Erixons krönika i ST, "Diciplin skapar lugn och ro" söndagen den 15 januari.

Regler finns på våra kommunala skolor – både nedskrivna, tydligt uttalade och genomgångna med eleverna kontinuerligt samt oskrivna regler, det man kan kalla värdegrund och som det dagligen jobbas med. Men precis som man i ST skriver så är vi alla olika: Tiderna förändras och med den svänger pendlarna från olika ytterligheter fram och tillbaks.

Jag vill ge ett exempel på hur det kan se ut på våra skolor idag: På skola X finns regeln Du får inte vara på skridskoisen eller i pulkabacken utan hjälm. Skola Y har samma regel men omformulerat den till På skridskoisen och i pulkabacken använder vi hjälm. Ganska tydligt eller hur? Och de flesta följer reglerna.

Vi hoppar bakåt i nutidshistorien i Sverige då vi under 1980-90-talet fick en stor förändring i hela samhället då vi från en typ av kollektiv syn på det mesta gick en individualistisk era till mötes, det som kallades ego-tiden, utveckla dig själv, gör egna val i allt från sätt att föda barn, välja telefoni till pensionsval och så vidare. Det som växte upp under den tiden är i dag föräldrar.

Så tillbaks till skola X och Y, där lämnar förälder A sitt barn till en personal med orden: Jag tillåter att mitt barn åker i pulkbacken utan hjälm för han har så bra balans.

Förälder B ringer till fröken och säger att Mitt barn hostade i morse så hon får inte vara ute idag – visst har ni en personal inne med henne? Förälder C mailar rektorn direkt och undrar hur skolan kan tvinga föräldrarna att köpa hjälmar till sina barn, bara för att använda på skolan. Förälder D:s barn har två olika sorters hjälmar och hoppas fröken kan påminna hennes barn om att byta hjälm när hon byter aktivitet… Nej, det sista har jag inte varit med om ännu…

Det jag vill belysa är att föräldrarna inte alltid står upp för skolans beslut och regler för att barnen/eleverna ska kunna fungera i det kollektiva, sociala sammanhanget, som skolan i det här fallet. Förhoppningsvis beror det på bara på okunskap men också på att man bara ser sitt eget barn och inte helheten.

Möjligtvis är det så att de föräldrar som aktivt väljer en skola med tydligare regler som till exempel Engelska skolan står enade med personalen där och ifrågasätter inte skolans regler inför sina barn, alltså skolans elever.

Självklart ska föräldrar hjälpa sina barn om det sker rena missförhållande, men alla måste visa enighet och hjälpas åt följa de regler som faktiskt finns.

Till god hjälp för att få en positiv, lugn, god lärmiljö är att barnen/eleverna få höra positiva, bra saker om sin skola hemma vid middagsbordet och i media. Skriv och prata om alla bra saker som sker ute i våra skolor!

TantA