Jag blev arbetsskadad i början av 2000-talet. Försökte att få hjälp av läkare och sjukgymnast. Ingen tog mig på allvar. Arbetsskadan blev värre och värre. Sjukskriven månad efter månad som blev till år. År 2008 sade jag upp mig från min nioåriga anställning. Jag blev då även arbetslös.

Var tvungen att fortsätta min sjukskrivning, då min arbetsförmåga inte tillät mig söka arbete. Jag har för drygt två år sedan blivit så pass återställd, så att jag börjat med arbetsträning. I somras arbetstränade jag i sex månader och blev lovad en anställning, ifall det fungerade bra för mig. Det fungerade väldigt bra jag fick beröm från höger till vänster. I slutet av min avtalade arbetsträningstid, så var det ju dags för anställning, trodde jag.

Chefen hade lovat anställning ett antal gånger under mina sex månader. Men, så lät det inte då det blev tal om det. Chefen påstod att det hade ingen lovat. Och ville jag ha en anställning med riktig lön, istället för som jag dessa sex månader endast fått "aktivitetsbidrag", så borde jag söka mig någon annanstans. Det var hans sista ord till mig. Jag har sedan gått vidare. 

Men, med fortsatt typ arbetsträning/praktik och med samma usla aktivitetsbidrag. Den 5 oktober 2010 fick jag av min arbetsförmedlare, erbjudande om att få proffsig hjälp av en yrkeskonsult att hitta en bra och givande arbetsplats som skulle leda till anställning. Jag besökte denna konsult. Vi kom överens om väldigt mycket positiva saker och jag tyckte att det lät bra. Hans uppdrag var att "skaka" fram en arbetsplats som var passande för mig. Där jag först och främst skulle göra cirka två veckors praktik som sedan förhoppningsvis skulle leda till någon form av anställning.

Det gick några veckor och jag fick samtal från min konsult, om att han hade fått tag i en arbetsgivare som vi skulle besöka. Jag åkte dit och träffade konsulten och vi skulle tillsammans möta personalchefen. Det visade sig att denne inte fanns på plats. Vilket var ju väldigt simpelt när det fanns en avtalad tid? Konsulten lovade då att ordna någon annan arbetsgivare. Det gick ytterligare en dryg månad innan jag lät höra ifrån honom. Häromdagen besökte vi på nytt en arbetsgivare, som konsulten hade bokat tid med. Väl framme, så framgick det att denna chef inte heller var på plats, över huvud taget inte ens kvar i kommunen. Det nämndes av en anställd att denne slutat i företaget och flyttat till annan ort.

I sådana fall om chefen var på väg att sluta, så borde det ha varit svårt att avtala ett möte med denna. Jag blev väldigt besviken och sa att detta inte leder till något resultat. Konsulten säger då att vi kollar en närliggande arbetsgivare. För den chefen kände han. Men där hade det bytts chef och den var inte heller på plats.

Vi ska kolla en till sa han och jag följde med som ett fån. Han verkade även känna denna chef. Han riktigt hängde ut mig. Presenterade mig över affärsdisken som: "Denna här behöver en plats att få vara på. Hon är sjuk och arbetslös. Har du plats för henne?" 

Hon såg ut som ett stort frågetecken. Jag kan förstå att det måste vara svårt för en chef att besluta sådant vid ett överraskande besök, utan någon som helst förberedelse. Och jag kände mig väldigt ynklig och besvärande att stå där. Han fick mig att må väldigt dåligt.

Vi skildes åt. Väl hemma ännu en gång utan ett givande resultat. Jag har sagt upp kontakten med denne yrkeskonsult. Detta är väl ett slöseri med skattemedel. Får det gå till hur som helst?

Om det ska satsas pengar på oss långtidssjukskrivna, som vill tillbaka till arbetslivet, borde väl pengarna satsas på mer seriösa konsulter som åtminstone kan avtala tid med chefer som jobbar kvar inom företaget, som ska besökas.

Marie Redlund