Hur svårt ska det behöva vara att få upp varningsskyltar på väg 663?

Väg 663 mellan Bergsåker och Töva är en till synes ganska trevlig väg. Idylliska omgivningar, främst för oss som har hästar och närheten till Sundsvall gör läget oslagbart. 

Men det finnes också problem, stora problem. Jag som gående eller som ryttare vågar snart inte befinna mig utefter denna väg då många bilister agerar som att de vore de enda på vägen.

Till häst försöker vi i största möjliga mån undvika vägen trots att vi har hästar som är så trafiksäkra som hästar kan bli, förser oss med reflexer så att vi ser ut som vandrande julgranar och visar hänsyn vid trafikerade möten.

Är också noggranna med att artigt tacka de förare som vet hur man passerar ett ekipage.

Dessvärre möts vi ofta av nonchalans och ibland försöker förare nästan köra ned oss i diket. Detta har jag även personligen upplevt när jag varit ute på promenad.

Då jag inte tror att det varken finns intresse eller ekonomi från kommunens sida att anlägga en gångväg/ridväg parallellt med väg 663 eller bredda vägen, vore en sänkning av den tillåtna hastigheten 70, till 50 ett alternativ.

Men det verkar omöjligt, så jag vädjar om Varning för ridande-skyltar. Det är inte för mycket begärt, varken ur min egen infallsvinkel som hästägare eller som bilist.

Två gånger det senaste halvåret har Trafikverket fått in ansökningar om att sätta upp varningsskyltar efter väg 663. Allt för att vi vill göra bilister medvetna om att det finns hästar utefter vägen. Men gång på gång blir det avslag.

Jag förstår inte varför. Enligt nollvisionen ska vägarna anpassas för att förhindra olyckor så att risken för att människor dödas eller skadas minimeras.

Vi boende efter väg 663 försöker ta vårt ansvar, tänka steget före, ta det säkra före det osäkra. Men jag undrar verkligen vad som krävs för att lyckas få upp en sådan liten säkerhetsaspekt som en eller två varningsskyltar. Dessvärre kan man ju börja fundera på om det kommer kräva någons liv.

Matilda Isaksson